Förlorat min bästa vän

jag hoppas på att få en liten ljusstrimma iallafall

Natten till i tisdags dog min älskade pappa. Han tog livet av sig genom att elda upp sig... :( För att göra saken jobbigare är jag gravid och väldigt känslig just nu. Jag är mest ledsen över att ingen insåg hur dåligt han mådde och att han led så mycket innan han dog. Själva döden känns inte så illa om jag tänker på honom, det är mest för egen del som jag önskar att han levde. HAN lider ju inte av att han är död, det gör alla vi som han lämnade efter sig. Vi som gråter varje dag, saknar hans röst och inte önskar något mer än att få träffa honom igen...

Psykologen säger till mig att tvinga mig att göra saker som jag vet att jag brukade tycka om, att inte bli passiv för då blir det ännu värre. Jag skrev en lista på saker jag vet att jag brukar bli glad av och försöker göra lite sånt. Har inte tagit med sånt som "umgås med vänner" för det är ju jättejobbigt, man vill ju inte. Men annat, småsaker som att gå en promenad i skogen eller simma eller lyssna på en viss låt eller fotografera. Kanske kan vara något för er? Jag märkte att det var skönt att fokusera på detaljer och slippa hela tiden tänka på det monumentala som just hänt. 

jag blev glad av att göra saker med min älskade. vi hade samma musiksmak, tyckte om att promenera tillsammans och umgås med varandra. hur hittar man nya saker som gör en glad utan att konstant påminnas om henne?  
i och för sig så älskar jag dataspel, det gör mig glad
allt annat är förknippat med henne. så..... vad gör man?
fokuserar på något som är "jag" och inte är "vi".
borde funka. ska prova
tack

 

Sanningen att säga så är det inte så att jag går och tittar på min lista dagligen och liksom pirckar av eller så. Det blev mer som ett förhållningssätt att ta till ibland. Att jag försökte uppskatta små saker, typ en god kopp kaffe. För de stora sakerna går det inte att känna något annat än ångest och sorg inför. När det händer mig något bra så vill jag ju bara dela det med min vän och så går inte det. 

För ganska exakt 6 år sedan var jag med om samma trauma, jag förlorade mitt allt. jag hade fått jobba över en kväll och pga det sov jag över hos min dåvarande pojkvän, hade man kunnat förutse vad som skulle hända hade jag kört de extra milen hem. vaknar mitt i natten av andningsbesvär och drar slutsatsen väldigt snabbt att huset brinner. väcker C som snabbt blir chockad av allt, det går i rasande fart innan rutor exploderar. Hans sista ord i livet är FAN, det är ett ord som fortfarande ringer glasklart i huvudet. Han dog den natten, det enda jag kunde var att välja att ta mig ut med livet som insats eller ge upp och slukas av lågorna jag med. och i ett sådant läge väljer man inte, kroppen handlar instinktivt. Jag gav mig länge skulden för att jag överlevt, och kan fortfarande komma på mig själv att göra det ibland, men har ju längre tiden flutit på insett att jag måste ta till vara på att ödet faktiskt är som det är. Det är det värsta jag behövt ta mig igenom i hela mitt liv, och det finns aldrig något bra att säga men några tankar jag kan dela med mig av min resa är att sorgen går inte över, men det blir lättare, man måste hitta sitt eget sätt att hantera den. Kram 

www.aftonbladet.se/nyheter/article11014794.ab

hoppas du hade en trevlig helg TS

Jo då, jag har tagit mig vidare. har gift mig, 2 barn, läser på universitet. Livet har tagit en omväg. Det tog 5 år innan jag orkade gå tillbaka o göra klart sista terminen från gymnasiet. Vi gick i samma klass, så skolan påminde om allt som rasade samman, men med tiden skapar man en hanterbar distans till allt. I mars året efter min olycka köpte jag hund, största baktanken var att flytta fokus från min egen rehab och sorg till att framkalla positiva känslor från något annat. Det var en stor räddning för min del. Djur är så tillgivna och man behöver aldrig prata, de känner när de behövs, svårt att förklara. När jag har jobbiga dagar brukar jag fråga mig själv ifall C hade velat att jag skulle gett upp, och svaret är det samma varje gång, absolut inte. Att jag överlevde innebär att jag SKA ta tillvara på det liv jag fick behålla. 

kram på er
här är det tungt
tar en dag i taget

sådana dagar är inge roliga
men som min kära mor sa
-"det ska inte bara vara roligt att leva"
 inte mycket till tröst men ack så sant
 

tror att hon menade att man ska inte bara se det negativa i livet. men just nu finns det bara negativa saker, åkte på en lite sen liten höst depp har suttit i lägenheten och vägrat gå ut, vill inte leva utan min ängel