Inlägg från: Anonym (förstår inte) |Visa alla inlägg
  • Anonym (förstår inte)

    Förlorat min bästa vän

    Anonym (förtvivlad) skrev 2012-11-13 11:00:13 följande:
    Jo det är väl just det, att livet faktiskt går vidare, varken man vill eller inte.
    Ja det är ju ingen som vet om lyckan kommer, det lär man ju märka den dagen man befinner sig där i vart fall.
    när man är mitt uppe i sorgen så håller hela världen på att gå under och inget känns roligt.
    skulle ha varit med och repeterat i en revy tre veckor efter att tjejen gick bort. kännde att det liksom inte "passade sig" riktigt då. sjunger dessutom i en gospel kör.... har varit där en gång efter att detta hände. det blev bara för mycket med allt. nu börjar saker sakta att rätta till sig mot något som skulle kunna kallas vardag, men inget är kul, och inget känns vidare viktigt just nu, planerar inte mer än ett par dagar framåt.

    vad du än gör så stäng inte livet utanför som jag gjort hittills, det var ingen bra strategi kom jag på för någon dag sedan 
  • Anonym (förstår inte)
    Anonym (förtvivlad) skrev 2012-11-14 08:14:29 följande:
    Det är ju precis det jag gjort, även om jag innerst inne vet att det inte är vidare vettigt och smart. Men det är ju just det, när lusten inte finns där så är det svårt.
    Sakerna som innan betyde något är totalt meningslösa nu, jag orkar inte med människor och allt meningslöst vardagligt snack om vädret. Man orkar liksom inte med världen.
    Visst går vardagen ändå, man går upp gör det man ska sover, men det går mer per automatik än vilja, lust och glädje. 
    hur man tar sig ur det destruktiva beteendet har jag ingen aning om......   men jobbar på det. 
     
  • Anonym (förstår inte)

    jag återkommer med svaret på den frågan när jag hittat det

  • Anonym (förstår inte)
    Anonym (förtvivlad) skrev 2012-11-15 18:08:33 följande:
    Jag skulle gissa på att det tar väldigt lång tid att finna.

    Samtidigt som man blir irriterad på människor som bara går och väntar på att man ska bli som vanligt, kan jag själv känna så ibland också "när ska man bli samma människa igen" liksom.
    man blir aldrig samma människa igen tror jag. det har hänt förmycket i ens personlighet för att man ska komma "tillbaka", men det är bara vad jag tror. hoppas att man kommer till den punkten då man beslutar sig för om man ska gå framåt eller vara fast i det förflutna........ jag hoppas på att du tar stegen framåt som behövs för att vakna tillräckligt för att inse vad du vill. jag har inte kommit dit än. allt är för färskt ännu.
    insåg idag att jag fokuserade  på andra och deras problem istället för att titta till mig själv.

    men ingen lösning på problemet än 
  • Anonym (förstår inte)
    Anonym (förtvivlad) skrev 2012-11-16 11:47:04 följande:
    Känner igen det där, är så mycket enklare att fokusera på andra än på sig själv.

    Det finns nog ingen lösning, inget självklart knep. Man kan väl egentligen inte göra så mycket annat än att ta en sekund i taget, så kanske det inte känns lika nattsvart en dag.
    jag hoppas på att få en liten ljusstrimma iallafall
  • Anonym (förstår inte)
    Anonym (känner igen mig) skrev 2012-11-16 14:09:40 följande:
    Psykologen säger till mig att tvinga mig att göra saker som jag vet att jag brukade tycka om, att inte bli passiv för då blir det ännu värre. Jag skrev en lista på saker jag vet att jag brukar bli glad av och försöker göra lite sånt. Har inte tagit med sånt som "umgås med vänner" för det är ju jättejobbigt, man vill ju inte. Men annat, småsaker som att gå en promenad i skogen eller simma eller lyssna på en viss låt eller fotografera. Kanske kan vara något för er? Jag märkte att det var skönt att fokusera på detaljer och slippa hela tiden tänka på det monumentala som just hänt. 
    jag blev glad av att göra saker med min älskade. vi hade samma musiksmak, tyckte om att promenera tillsammans och umgås med varandra. hur hittar man nya saker som gör en glad utan att konstant påminnas om henne?  
    i och för sig så älskar jag dataspel, det gör mig glad
    allt annat är förknippat med henne. så..... vad gör man?
    fokuserar på något som är "jag" och inte är "vi".
    borde funka. ska prova
    tack

     
  • Anonym (förstår inte)
    Anonym skrev 2012-11-17 03:10:55 följande:
    Natten till i tisdags dog min älskade pappa. Han tog livet av sig genom att elda upp sig... :( För att göra saken jobbigare är jag gravid och väldigt känslig just nu. Jag är mest ledsen över att ingen insåg hur dåligt han mådde och att han led så mycket innan han dog. Själva döden känns inte så illa om jag tänker på honom, det är mest för egen del som jag önskar att han levde. HAN lider ju inte av att han är död, det gör alla vi som han lämnade efter sig. Vi som gråter varje dag, saknar hans röst och inte önskar något mer än att få träffa honom igen...
    många kramar till dig, något annat känns så litet och meningslöst
    så otroligt många styrkekramar 
  • Anonym (förstår inte)
    Usch ja det är jobbigt, alla saker som påminner om den andre, man kommer nog inte ifrån det tyvärr.

    kom på att man får försöka att leva med det. man kan ju inte sluta göra saker bara för att det påminner om henne/honom. då skulle man inte få något gjort överhuvud taget.
  • Anonym (förstår inte)
    Anonym (känner igen mig) skrev 2012-11-18 21:53:42 följande:
    Sanningen att säga så är det inte så att jag går och tittar på min lista dagligen och liksom pirckar av eller så. Det blev mer som ett förhållningssätt att ta till ibland. Att jag försökte uppskatta små saker, typ en god kopp kaffe. För de stora sakerna går det inte att känna något annat än ångest och sorg inför. När det händer mig något bra så vill jag ju bara dela det med min vän och så går inte det. 
    jag har kommit på mig själv med att tänka att jag skulle ringa henne. då kommer nästan tårarna
  • Anonym (förstår inte)

    hoppas du hade en trevlig helg TS

Svar på tråden Förlorat min bästa vän