Otroligt! En psykolog som så tydligt inte vet hur man håller ett professionellt avstånd till sina patienter... Jobbar nu på ett ställe där hon får träffa pojkar i tonåren. Pojkar som är dessutom, av jobbets natur, utsatta. Och det ser inte nån mer än jag något problem med??!! Vad har samhället blivit till?
Det är väl det som är problemet. Jag läser artikeln och vet vad som egentligen hände och hur ledningen på anstalten skötte det hela. Så där banalt var inte händelserna alltså. Men kriminalvården ville ju att det skulle försvinna helt enkelt och så kom inte hela sanningen fram. Men det var långt mer än "förtroliga samtal" hon hade med honom. Och inte berättade hon nåt om det förrän de blev ertappade.
Tyvärr kan jag inte riktigt gå ut med det jag vet utan att helt förstöra mitt eget liv. Hade inte brytt mig så mycket om det heller, utan tyckte faktiskt mest som er. Att hon i alla fall lämnade jobbet och kanske hade lärt sig nåt. Men när jag hörde att hon jobbar med utsatta, ostabila ungdomar kan jag inte sluta vara orolig.
La Lola: Nej, inte bup som enhet som behöver varnas för. Men har man ett barn, speciellt en tonårskille, som ska träffa psykolog på bup i Örebro så tycker jag det kan vara värt att fråga om just den psykologens arbetshistoria.
Vad hade varit en bra rubrik då undrar jag?
Flickan och kråkan: Jag vet ingenting om hennes läggning. Det kanske var just för att det var i egenskap av psykolog som hon inledde relationen. Och kanske hon vill göra samma sak med en yngre pojke nu. (Och kan väl lägga till att många av "männen" som sitter inne är knappt mer än pojkar heller.) Kanske var det just ett misstag av henne och hon inte är någon fara för nån längre. Poängen är att man inte vet, för det här blev aldrig anmäld och hon blev aldrig utredd av någon myndighet för lämplighet som psykolog efter händelserna. Det stör mig helt enkelt.
La Lola: Det har du nog rätt i. Jag kunde skrivit Örebro i rubriken. Tänkte helt enkelt inte så långt när jag skrev rubriken.
Flickan och Kråkan (och er andra): Det känns som om ni tänker endast utifrån hennes perspektiv. Att hon ska få börja om från noll efter ett misstag. Det håller jag faktiskt med om när jag tänker på det från det perspektivet. Men jag tänker mer från perspektivet av en förälder vars barn skulle kunna behöva hjälp av en psykolog. Jag skulle vilja veta då att den psykologen visste själv hur man sätter gränser. Hade det blivit utrett och hon placerades under tillsyn ett tag hade varit bra. Det har hänt med en annan psykolog som blev gravid. Men den här psykologen i Örebro blev inte gravid och därmed slapp en utredning.
Men jag får erkänna att jag inte vet vad jag åstadkommer med detta inlägg egentligen. Jag hörde att hon jobbade på bup tidigare i sommar och tycker faktiskt det är läskigt. Men av era svar att bedöma så är jag kanske helt ensam om det. Då får jag kanske acceptera att det är jag som lägger för stor vikt på det här. Jag bara undrar hur ni skulle välja om ert barn skulle träffa en psykolog och ni visste att den hade agerat oetiskt utan att bli utredd. Alla förtjänar en andra chans, men det är ingen som vet att hon redan gjort fel på hennes första.
Jag dömer inte ut henne som person. Men jag skulle inte vilja ha en psykolog åt mig eller mina barn som så tydligt inte bröt mot sina etiska ansvar och sen aldrig blev utredd för dessa etiska brott. Psykologer får göra misstag som alla andra, men någon uppföljning ska göras efter misstaget för att säkerställa att det var just ETT misstag och inte något mer grundläggande. Den här psykologen är troligen helt ofarlig. Jag hade bara helst vetat att hennes misstag hade granskats.
Men det är jag. Och jag vet vem hon är så jag kan skydda mina barn ifall det skulle bli aktuellt. Får väl nöja mig med den säkerheten.
Tack för era svar och ärliga kommentarer!
Jag hade gjort en annan tråd, men verkade knappt att nån ens tittade på den. Det är klart att jag ville att folk skulle läsa tråden. Nu har en del det, och det visar sig att jag verkar vara i minoriteten som tycker det är ett problem. Har t.o.m. hört ifrån en som hade sin son hos psykologen ifråga (för det är rätt osannolikt att det finns fler psykologer än henne som först jobbat på kumla och sen på bup i örebro) och denna har positiva upplevelser av henne. Det tycker jag är bra! Det är inte och har aldrig varit personlig mot henne. Jag tycker det är fel att ett så allvarligt inträffande inte blev utrett ordentligt. Och jag tycker också att människor i förtroende positioner, speciellt de som jobbar med barn, ska vara lämpliga.