Jag måste ha sveriges tråkigaste man...

Jag tycker att man i en relation skall ställa upp för den andres behov, om det är sexuellt eller mysa framför brasan som är behovet gör ingen skillnad. För att en relation skall fungera så måste ju båda parter känna sig tillfredställda.

Därför gifte jag mig med en man som gillar att dra ner persiennerna, släcka lampan, krypa in under täcket och älska.

Lidar av samma sex som du..varför testa ngt nytt,det är ju skönt som det är..javisst..men lite nytt vore härligt...fantasierna skenar och kuken står..mkt handarbete blir det..

Anonym
Har han alltid varit så "tråkig"? Eller har han gillat det vilda innan o tröttnat? Har han tröttnat så får han ju ställa upp på det ni byggt er relation på.
Har han alltid varit tråkig så satsade du på fel kille..

Ta tag i situationen och ta kommandot.

Förslag: Bind fast gubben i sängen och have t your way ;) Om du gör det lite lekfullt så kommer det säkerligen att bli bra för er båda även om ni inte gillar bondage. 

Men hur rolig är DU, då? Alltså, försöker du någon gång spejsa till det? Eller hänger du bara med på slick, in ut? Då får du ju skylla dig själv lite. Eller vänder han sig bara om och somnar om du försöker överraska med något roligare? I så fall skulle jag faktiskt fundera på hur mycket han egentligen tänder på ert sex, och hur mycket han bara tömmer.

Vi har haft det ganska bra förr, var mer passionerat och mer ställningar (!) typiskt "nykära" en längre period.
Men sen en dag blev det bara samma visa varje gång.
Jag har försökt prata med honom om att testa nya saker, kommit med förslag för att krydda till det lite, men han har dock aldrig varit speciellt bekväm med att prata sex så jag tröttnar lixom, för det verkar inte leda någonstans..varför ska det bara vara jag som tar upp "problemet" varje gång, han verkar ju uppenbarligen nöjd.. så jag är ganska hjälplös..och problemet verkar inte vara att han inte tänder på mig eller sexet eftersom han vill ha väldigt ofta, dock vill jag inte ha honom längre för jag kan akten utantill, jobbigt att erkänna, men sant.