Försöker och försöker - hon vill men sen dissar hon mig

Tack för kloka ord och råd. Steg för steg är något som jag alltid har fått tänka på så länge jag kan minnas. Som den där ekorren man skall locka till sin hand - gör jag för stor rörelse så springer den. Däremot tar jag till mig det du skriver om jag märker att hon tar lite avstånd. Att jag frågar om det är jobbigt om jag håller si eller så. Bra råd att inte vara för snabb med att svara. Jag tillhör dem som tycker att man inte alltid ska ha ett svar på allt och allting.

Jag har sen länge kopplat bort likhetstecken mellan söka närhet och sex. Ännu tydligare är jag nu när jag försöker komma henne närmare som hon själv önskar att jag gör. Det finns inga anspelningar på sex - om inte min massage skulle vara så då.

MEN Det jag själv känner är att jag mer och mer ser min fru som min kärlekspartner/partner och inte som min sexpartner eftersom vi inte ger varandra näring där. Men om hon, om någon månad eller år, har hittat sin lust (om det nu är det) och längtar efter sex tack vare min "försiktighet" och all bekräftelse till henne så kan man se i universum efter min lust till att ha sex - då är jag nog tillbaka så som jag kände mig i april i år. Vi är inte synk. Men hon förväntar sig nog att min lust är - konstant hög.

Sen hon sa till mig i slutet av juli att hon önskar min närhet mer - så kan jag räkna på en hands fingrar hur många gånger hon har tagit initiativ till att bli så. Hon vattnar väldigt fattigt på min mark att det skall bli till en förbättring. Den som säger att man bara vill bli sedd och bekräftad innan man är kan tänka vidare till sex måste ju också vara beredd att göra samma sak tillbaka. Alla vill väl bli sedda och tagna på allvar i relationen.

Tack, jag håller också tummarna. Ibland kan jag känna att vi vill bara ta fel på varandra och ibland är det så bra. Men när det kommer till närhet, intimt, sex - så har nog aldrig hittat rätt. Att vi kan inte prata om det eller skriva brev till varandra gör ju allt frustrerande. När jag försöker ta något djupt till ytan så blir det envägskommunikation - tillslut så blir jag också trött på mig själv och min röst ...  och då kan jag ju tänka mig hur hon känner..... 

Sex föder sex - så är det.
Nu försöker jag nå fram till henne till att ge henne massage eller få duscha ihop. Där befinner jag mig. Steget till att "ikväll har vi sex för det var så länge sedan" ligger inte inte synhåll. Hon (vi) kommer förmodligen aldrig bli så öppna o säkra på sexualiteten - tyvärr. Annars tror jag sten hårt på ditt förslag.

Jag har läser din tråd sen tidigare. Jag är imponerad av ditt enorma tålamod.
Jo.. det är ditt jag vill. I mitt brev till henne för ett år sedan skrev jag "att sex skall vara något kul och det är ok att flumma runt och det inte skall alltid bli sådär perfekt."

Men det jag också funderar på är hur hon blir sugen? Är det bara när jag visar all min uppskattning eller bekräftar henne med kramar och pussar och finns där om och om igen som hennes lust sakta tänds? Ärligt så vet jag inte. Jag kan bli totalt förälskad när jag ser henne sitta vid frukostbordet med rufsig frisyr eller när hon halvligger i soffan och med fötterna på tvbordet o klagar över någon dålig såpa. Då kan jag bli tokförälskad i henne och får en enorm längtan. Naturligtvis även när hon gjort sig extra fin och skall ut med vänner. Då smälter jag också. Men när jag nu känner att det är genom små små steg som jag kan få henne att känna samma längtan så dör min passion lite grann för henne . Jag kan inte locka fram det hos henne genom att bara vara. Rörigt - men hoppas ni förstår

Sex föder sex om man är sugen - ändrar vi till då.

Fast jag har varit med om att inte vara alls sugen på sex och sedan när man väl har det - har det blivit suveränt.

Du får skriva ett brev du också då?

Jag skrev ett brev från hjärtat om hur jag såg på det och var jag ville. 4 sidor och inget svar tillbaka. Vi tog aldrig upp brevet till diskussion. Det är tungt när det var funderingar som tagit mig månader/år att komma fram till.

Nu är vår kväll inställd!! Hon orkade fixa någon mat säger hon!!

Just nu är jag så fruktansvärt arg att jag är beredd att lämna henne här o nu. Har åkt iväg en sväng - sitter på kontoret och kokar av ilska. Vill bara vara borta ett tag. Vill ta timeout. Men jobb och resten familjen "piskar mig" tillbaka redan om någon timma.

Hur skall jag markera att jag har tröttnat något på detta och henne?? Hur gör man om man inte kan prata med varandra - vilka andra sätt finns?? Jag behöver råd nu.

^^ Hon orkade inte fixa någon mat skall det naturligtvis vara ovan ^^

Att jag då själv skulle stå vid spisen och spela någon slags Big Jim finns inte. Jag sa -"Jaha, vad skall du göra istället... "    -"Vet inte.. kanske lägger mig o läser"   Jag tog på mig jackan och gick ut - o nu sitter jag här.

Naturligtvis skulle jag ha sagt så. F-n... det kom inte ord.  Känner mig så nere.

Jag föreslog i mitt brev, som jag skrev för ett år sedan, att vi kanske skulle prova rådgivning om vi inte kommer framåt. Hon gav det definitiv kalla handen. Jag har själv på senare tid funderat att gå på rådgivning med eller utan fru.

Jag är ganska säker på att hon inte har träffat någon annan - men hon har nog slutat älska mig så som hon gjorde en gång i tiden. Jag får henne längre inte ur balans och kärleken har sakta tynat bort för hennes del och hon gör sig loss från mig mer och mer. Så kan det vara.

Tack för kramen - den behövde jag.

Hm. Ja, jag är ju inte hundra på att hon inte har träffat någon. Jag är inte hundra på något längre.

Hon ringde nu. Det började bra men slutade så fel.. så fel ...så fel...  jag tror detta kan vara början på slutet.

Det går inte alls. Vi pratades vid på telefon igår kväll när jag satt på kontoret. Hon började med att säga förlåt. Förlåt för kvällen och att det inte blev som vi hade tänkt. Hon hade sett maten jag hade köpt efter jag hade åkt och då började hon gråta - ringde mig.

Jag sa, det som jag borde ha sagt direkt, "att jag hade verkligen sett fram emot detta och att jag blev besviken när det ytterligare kom en undanflykt så fort vi skall göra något, bara du och jag"  Hon var tyst länge och jag sa heller inte så mycket. Hade massor inom mig men på något sätt så kändes det meningslöst att bara häva ur sig allt. Men tillslut så frågade jag henne om det finns känslor kvar. Ställer jag en sådan fråga måste jag vara beredd på svaret. Det var jag inte.

Jag vill inte säga allt hon sa här i forumet. Det är för privat. Men hon var väldigt klumpig i sitt sätt att berätta sina känslor, trampade runt och petade sönder det sista som fanns kvar av mitt hjärta innan hon avslutade med   -"...men du är absolut inte bara något tidsfördriv...."  Där kände jag att jag inte orkade mer. Tårarna bara rann ner för kinderna. Jag irra runt i natten, smärta i bröstet och det kändes som jag inte fick luft. Jag pressade ner en hamburgare på McD för att få bort spänningshuvudvärken. Klockan 2 på natten kom jag hem. Gick och lade mig i pojkens rum. Han vaknade och sa -"Pappa, imorgon kan vi åka och fiska då?". Jag svarade självklart och somnade. Frun kom in flera gånger, jag hörde henne i dörröppningen men jag låtsades sova. Imorse var det kaos. Jag fokuserade bara på barnen. Bestämde snabbt med barnen om fisket sedan snabbt iväg och min fru stod helt söndergråten i dörren. Hon ville säga något - men det kom bara gråt. Jag gick och kände mig som världens sämsta. Men himlens gudar vet att jag har försökt. I natt så kände jag att hon stampade sönder något som vi hade gjort till vårt. Men någon gång skall jag vara helt tyst och  lyssna på henne igen. Från början till slut. Men inte nu.

Jag sitter på kontoret nu och låtsas jobba. Massa pärmar uppslagna och med Excel med "random" sifror utspridda. Telefonen har ringt flera gånger - jag tror det är hon men jag har bara låtit det ringa ut.

Snart drar jag ut på sjön med barnen.  När jag sitter på båten skall jag bestämma vad jag vill och gör. Jag tänker bäst med friska vindar runt omkring mig. Sen tar jag det från det.

Det känns bra att skriva ner tankarna men jag skriver inte mer idag.

Tack för stöd och tankar.

Hej då.