Jon, du har fel. All forskning pekar inte alls mot LCHF och ketogen kost. Precis lika mycket (och lika "bra") forskning pekar åt precis det motsatta, HCLF. Inte i form av bröd och lättmargarin, utan i form av frukt och grönt (ENDAST då alltså, inte "bara liiiiite smör"). Det är bara att du har valt att läsa den forskning som pekar mot LCHF, och antar att det är den enda forskningen.
Jag har själv ätit LCHF under 2 år av mitt liv (jag åt "rätt", alltså jag drack inte grädde, överkonsumerade inte mejeri eller nötter, utan åt det som anses som idealisk LCHF). Vad hände då? Min sköldkörtel lade nästan av helt (min läkare fick höja min levaxindos mycket snabbare än vad som egentligen är tillåtet eftersom att jag blev så pass mycket sjukare så pass snabbt). Jag gick från att kunna springa riktigt långa sträckor (minst en mil iaf), till att ha problem att kunna jogga en km i måttligt tempo. Mina muskler blev klena. Min hy blev fet, finnig och jag fick rosacea. Jag orkade inte plugga alls och mina betyg dalade. Jag orkade inte öva varken piano, orgel eller oboe (i vanliga fall övar jag inte mindre än 3 h/dag, under min LCHF-period var jag nere på under 1h/dag). Jag hade ingen lust att göra någonting. Jag hade även brist i många ämnen (b12, b6, folsyra, järn mm), trots att jag åt mer av dessa ämnen än jag behövde! Jag ska påminna igen om att jag åt "bra" LCHF.
För ca ett år sedan gick jag över till att äta HCLF, eller vad som i folkmun kan kallas för frukterian (vilket inte stämmer då jag även äter färska grönsaker). Efter mindre än ett halvår hade jag sänkt till näst lägsta levaxindosen (den lägsta jag någonsin har haft, det är mer än en halvering från det jag hade tidigare) och jag kanske ska sänka ännu mer. Mina vitaminbrister är helt borta (ja, till och med b12!). Min läkare har sagt "jag skulle i vanliga fall inte rekommendera din kost, men den fungerar uppenbarligen för dig. Jag har aldrig sett bättre värden och din sköldkörtel är mycket friskare nu än för något år sedan". Mina betyg har gått upp och numera får jag A i det mesta. Jag orkar plugga och, framför allt, öva piano, orgel och oboe. Jag ser på världen med ett starkt intresse igen.
Idag på gymmet (kvinnogym, cirkelträning med hydrauliskt motstånd) kom det fram en person och sade "vet du? Jag blir så GLAD när jag ser dig här. Din energi är helt fantastisk. När det blir jobbigt kan man kolla på dig, så orkar man mer!". Under min LCHF-tid fick jag bara höra "varför ser du så sliten ut?".
Nu har jag, mha HCLF (endast frukt och grönt i stora mängder), fått tillbaka mitt liv och kan se på världen med ett leende. Äntligen, säger jag. Det var två år av onödigt lidande, bara för att LCHF "ska" vara bra. Sedan förstår jag att LCHF passar vissa, men det är långt ifrån optimalt.