Gravt hjärtfel på vår lilla älskade bebis

Hej, jag är också i samma sits.
Så himla skönt ändå att läsa att det finns fler som gått igenom samma sak, även om jag såklart skulle vilja att ingen skulle behöva göra det. Men man känner sig så ensam. Ibland tror jag att jag är den enda i hela världen som har varit med om detta.
Vår resa började redan v 11 då man på KUBen hittade en stor nackspalt. Moderkaksprovet var normalt, men sedan visade flera ultraljud att nackspalten växte och blev som en vätskefylld krage kring barnets nacke. Detta är oftast kopplad till ett genetiskt syndrom, och även vi var på fostermedicin på KS där de sa att detta helt klart var ett genetiskt syndrom. Barnet skulle kunna klara sig mellan allt från ganska ok tills inte alls med mycket sjukdom och problem. Det fanns även en stor risk att det skulle dö i magen senare eftersom vätskan hade spridit sig till bröstkorgen.
Så även vi valde att avbryta vecka 21 (denna väntetid.... 10 veckors osäkerhet...). Den 5 november fick vi en underbar liten flicka, Lia, (Caka, om du läser detta, så trodde vi att hon skulle vara en pojke och kallade vi henne för Liam när hon var kvar där). Även vi fick vara med henne länge, även nästa dag, och tog en massa egna bilder.
Nu är det alltså drygt en månad sedan. Jag mår lite lite bättre för varje dag, även om det är mycket upp och ner.
Även jag är arg över mina extra kilon, och orkar inte se gravidmagar eller höra bebisprat. Har en massa vänner som är gravida. Känns SÅ orättvisst att se magarna växa medans vi sörjer vårt döda barn.
Samtidigt har jag fått lite livsglädje tillbaka och börjar jag hoppas på en graviditet till. Min man är helt fantastiskt underbar, vi har pratat jättemycket om Lia och gör det fortfarande varje dag. Jag ser dock att han har det lättare att gå vidare, men det får vara så. Jag blir ju påmind om Lia jämt, eftersom kroppen har förändrats.
Ni som har skrivit i denna tråd förut, orkar ni skriva några rader om hur ni mår nu?
Yam, jag önskar dig all styrka i världen för att kunna bära detta. Jag vet hur det känns. Stor kram till dig <3