Gravt hjärtfel på vår lilla älskade bebis
Beklagar verkligen det som har hänt. Livet är så fruktansvärt orättvist för vissa. Vi har också förlorat vårt barn, vår dotter. Vi hade inget val. 2 veckor efter RUL levde hon inte längre även om allt såg bra ut. Nu i efterhand kan jag inte förstå hur allt kunde se så bra ut. Men jag förstår hur jobbigt det måste vara att behöva avbryta själv. Att behöva ta det beslutet. Även om man vet att barnet inte kan leva utanför livmodern så lever det nu. Alla tankar som snurrar i huvudet att om det verkligen stämmer.
Även om det känns som att man inte kan leva längre eller att tårarna inte ska ta slut så kommer det komma dagar som är bättre. Jag lovar. För oss har det gått lite mer än 1 månad och vi mår lite bättre även om sorgen och tårarna alltid kommer att vara kvar. Men man lär sig att leva med det, att gå vidare. På något konstigt sätt så lär man sig faktiskt att gå vidare även om jag inte trodde det.
Hoppas förlossningen går bra även om det känns jobbigt. Försök få så mycket smärtstillande du kan om du vill det. Jag fick morfin men tyckte inte riktigt om det för det gjorde mig trött. Jag är nog extra känslig. Sen är det viktigaste att titta på barnet även om det kan ta emot. För mig kändes det naturligt men min sambo fick väldig ångest, men gjorde det. Nu är jag glad att vi båda satt med henne en stund och har det minnet gemensamt. Bilder kan också vara bra att ta. Vår dotter hade inte levt på ett tag så det kändes fel för oss.
Skulle kunna skriva hur mycket som helst till dig. Skicka ett PM om du vill.
Många kramar till er. Ska tänka på er nästa vecka.