Gravt hjärtfel på vår lilla älskade bebis
I vecka 20 +1 på UL visade det sig att vår bebis har ett allvarligt hjärtfel, så pass allvarligt att vi måste avbryta graviditeten....Så den efterlängtade dagen med UL slutade i katastrof. Vi träffade omgående experter på foster och barnkirurg och kastades mellan hopp och förtvivlan....Nu bara förtvivlan. Barnet kommer troligtvis att klara fostertiden, då moderkakan fungerar som lungor för barnet, men skulle inte klara sig utanför magen.
Vår älskade, efterlängtade fina bebis som precis börjat sprattla i magen. HUR kan livet vara så grymt? 3 % av alla foster visar sig ha ett hjärtfel men 0,5 % så allvarligt att man inte tror på operation. Det är sånt som händer andra...inte vårt kärleksbarn...Varenda steg jag tagit sen jag blev gravid har varit med omsorg för barnet. Finns ingen förklaring, inte genetiskt, inte ngt som hänger ihop med ngt annat....ingenting. bara ett celldelningsfel. Läkaren sa: egentligen är det mer förundrande att det så många gånger blir helt rätt.....
Så om en vecka ska vårt barn födas ut....helt absurt. Helt obeskrivligt!!
Klarar en människa såhär mycket smärta...hur ont kan det göra utan att man självdör av själva själasmärtan?? Finns det ett liv efter detta....hur ska tiden röra sig framåt? Tårarna kommer nog aldrig att ta slut....