Gravt hjärtfel på vår lilla älskade bebis
Jag får börja med att beklaga! Du är tyvärr inte ensam om detta hemska, dvs. att så pass allvarliga fel upptäcks på RUL att det enda rimliga "valet" man egentligen har är att avbryta graviditeten. Vi "valde" att avbryta för ganska exakt ett år sedan, närmare precist 20 augusti förra året födde jag fram vår kille, 27 cm lång o 360 g tung, efter att de på RUL i v. 20 upptäckte att han hade ett stort frontalt hjärnbråck samt andra grova hjärnskador som summa summarum inte ansågs vara "förenliga med liv". Veckan efter RUL var den hemskaste i mitt liv. Eftersom jag passerat v.18 var vi tvungna att ansöka hos socialstyrelsen om att få göra abort vilket drog ut på tiden ytterligare. Blir det för dig som för mig är det en fruktansvärd tid du har framför dig nu (förlåt om jag säger så, men så var det) med så mycket tårar som du inte trodde kunde vara möjligt för en människa att gråta fram. Det var så mycket att tänka på. Vet inte om det är ditt första barn, men det var det för oss. Alltså hade jag ingen som helst koll på förlossning eller liknande.
Om jag ska försöka komma på råd o tips (det här är såklart mina personliga) inför förlossning och tiden efteråt så är det att:
- skriva dagbok
- köpa nån gullig filt att ha med till förlossningen som ni kan lägga er bebis i
- ta med böcker, tidningar eller annat till förlossningen. Jag kom in kl 7.30 på morgonen, men hade inte fött fram vår bebis förrän efter midnatt. Vi hade inte förberett oss alls på att det kunde så så lång tid (alla inom vården sa att man normalt var "klar" efter lunch) vilket gjorde att vi inte hade med någonting alls.
- Glöm inte att ta med kamera. Man rekommenderas att se sitt barn efteråt och tro mig, det är jag så glad över att jag gjorde. De ser verkligen ut som en liten minibebis när du gått så långt. Allt sitter på rätt ställe och de är så fina så fina. Bara väldigt smala och väldigt röda i huden. Be även förlossningspersonalen om hand- och fotavtryck.
- Var inte rädd för att besöka din bebis fler gånger om du känner det behovet. Det gjorde jag. Jag kunde liksom inte släppa taget de första dagarna. Hade även med en av mina bästa vänner en av gångerna. Kändes bra att få dela detta med henne.
- Vi fick kontakt med sjukhusprästen som berättade för oss om olika s.k. omhändertaganden som man kan göra. Det är jättemärkligt att behöva tänka på det, men bebisen ska ju ligga någonstans. Vi bestämde även att hon skulle ha en minnesstund för Rasmus (som vi "döpte" vår bebis till) i sjukhuskyrkan.
- Ta all smärtlindring du kan få. Jag tyckte det gjorde ont ändå, men vet i tusan hur jag hade klarat det utan all bedövning jag fick?
- Vet inte hur din sambo/kille/man tar detta, men min hade svårt att prata om det här o han tyckte jag ältade saker om o om igen. Som tur var hade jag både kurator, kompisar, mamma o bror att prata med (om o om igen) för jag hade ett enormt behov av att prata om allt vi varit med om.
- Jag ringde den BM vi hade på RUL o frågade om hon hade sparat några UL-bilder o det hade hon. Gullig som hon var skickade hon hem dem till mig. Känns bra att ha kvar. Någon dag ska jag göra ett minnesalbum o då vill jag ha med UL-bilderna i det.
- Jag bad även att få ut mina journaler. För mig var det viktigt för bearbetningen. Eftersom jag var så groggy pga. hög feber o en massa morfin under förlossningen kommer jag inte ihåg något från den dagen. Skönt därför att ha journalerna att titta i som hjälper mig att minnas.
Jag tänker på dig o du kommer klara det här trots att allt känns för jävligt just nu. Gråt, gråt o gråt o gråt sen lite till. Det här blev ett ganska långt inlägg, men ta till dig av det du vill. Hör av dig om du undrar över något eller om du bara vill lufta dig.
Dagarna kommer efter ett tag att kännas lättare o ljusare igen. Försök göra saker som du tycker om att göra och som du mår bra av. Vara ledsen hinner man vara så mycket ändå under dygnets alla timmar. Ta hand om varandra o låt var o en sörja på sitt sätt. Ibland kommer bakslag även längre fram. Jag tänker på min egen del speciellt på början av januari som var grymt jobbig eftersom det var då han var beräknad.
stor kram