Gravt hjärtfel på vår lilla älskade bebis

Caka: Precis som du och Miss Gul säger så hade det varit så mycket enklare om de kunde fått somna in själv istället för att man själv ska vara orsaken till att det lilla livet slutar.

Jag avbröt min graviditet i juni i år pga att barnet visade sig ha trisomi13. Vi hade "turen" att det upptäcktes redan på KUB-testet så vi avbröt redan i vecka 15 och slapp gå de extra veckorna fram till RUL. Men det är ändå det värsta jag varit med om någonsin. Jag födde fram ett litet litet barn som var så fint och inte alls såg missbildat ut.

Du har nu en så hemsk tid framför dig. Men som många skrivit här redan så klarar man mer än man tror. Tiden från beskedet till avbrytandet var det värsta för mig. Jag gick omkring i en bubbla. Trodde inte det var sant. Idag känns det helt overkligt att jag faktiskt varit gravid.  

Om ni känner er osäkra nu på om ni vågar försöka igen, så ta inte det beslutet ännu! Själv var jag övertygad om att jag ALDRIG mer skulle utsätta mig för risken att gå igenom detta helvete en gång till. Men idag har det sjunkit in lite... och vi har bestämt oss för att börja försöka igen nästa månad.   

Ta hand om varandra. För mig var det ett stöd att prata med vänner och läsa och skriva här inne. Man trodde man var ensam om detta men jag har insett att det inte är så efter att ha tagit del av så många andras öden här inne.

Stor kram till dig!! Ni kommer att klara det här även om det inte känns så nu.     

    

Miss Gul: Stoooor kram till dig med så klart!! Vet inte mer vad jag ska säga än vad jag skrev ovan... Det är för jävligt att man ska behöva gå igenom sånt här men man klarar det till slut för att man måste. Lycka till imorgon och ta hand om er!!

Caka, jag önskar dig all styrka inför vad du står inför. Hoppas att allt går bra åtminstone rent fysiskt. Tar du första tabletten imorgon? Jag gjorde också det en lördag, sedan lades jag in på måndagen. Vi fick åka hem på måndagkvällen. Då kände jag bara en stor, stor lättnad att allt var över och att jag klarat det. Men två dagar efteråt kom bakslaget. Jag grät och grät och grät och ringde kuratorn som förklarade att jag var helt normal och att det alltid kommer en reaktion efteråt, dessutom har man samma hormonomställning i kroppen som efter en förlossning! Så ta all hjälp du kan få och det är inget konstigt om du blir rädd för dina egna reaktioner.
Kram!!