Jag hatar min bror
Jag känner såväl igen mig! Hela min uppväxt var ett rent HELVETE på grund av min bror, som har diagnosen ADHD och Tourettes syndrom. Det var aldrig lugnt hemma, aldrig trevligt att åka på semester, man fick alltid skämmas.
Alltid bråk och skrik. Jag hatade honom så mycket ibland att jag ville att han skulle dö! Ett tag blev jag så deprimerad av familjesituationen att jag inte ens kunde gå i skolan, vilket gjorde att jag fick ta ett års uppehåll och gå om.
Vi flyttade ut ungefär samtidigt, jag var 19 år då jag flyttade och han var 21. Idag har vi en mycket bättre relation och han har mognat såå mycket! Jag trodde inte det var möjligt ens när jag var 19. Jag är gravid nu och han ska bli morbror och han stöttar mej så mycket!
Personer som har dessa diagnoser är tyvärr ett jävla helvete, jag hoppas verkligen han bättrar sig och mognar! Det gör han nog! Tänk att det varar inte för evigt, du kommer inte bo hemma hela livet!