Har man brustit i föräldraskapet om barnet slår sig?

Bör det vara en förälders yttersta mål att så långt som möjligt förhindra att barnet gör sig illa under sin uppväxt? Och om något händer barnet, är slutsatsen alltid att det är förälderns fel som inte var där och passade?

Absolut inte, det skulle dessutom vara en omöjlig uppgift.
Det är mitt jobb som förälder att ge mitt barn en så pass bra koll på omvärlden att jag inte utsätter honom för fara i onödan. Och ge honom några grundläggande förhållningsregler och kunskaper typ stanna vid övergångsställen, ha hjälm när man cyklar, lära honom simma och att ugnen/grillen/spisplattan är varm.
Jag är inte på plats varenda minut vistas i lekparken på vår gård. Jag ser honom från köksfönstret och från vår uppfart, jag hör dem när de leker och jag går dit (20m bort ca) och tittar lite då och då vad de gör. Men det är inte så att jag når att fånga honom om han skulle ramla. Inte heller kan jag skydda honom från allt som kan tänkas inträffa under tiden han är på fritids. Däremot vet han vad man får och inte får göra vilket jag hoppas poppar upp i bakhuvudet på honom då och då.

Skrubbsår är för övrigt en jobbig läxa. Efter att ha vurpat med cykeln själv i början på sommaren kommer jag aldrig mer trösta min son med att "det är inte så farligt" för satan vad ont det gjorde

Jaa, det är ju inte så mycket man kan säga om det. Shit happens.
Man kan inte vara överallt hela tiden. De föräldrarna lämnar inte sina barn på förskola då heller eller?
Sitter bredvid i lekparken varje minut utan att plocka med sin telefon eller bläddra i en tidning. Fullt fokus på barnet och hans/hennes lek?
Låter inte vettigt alls.

Jag är uppmärksam på allt som händer min son när han är med mig. Som jag skrev om lekparken tex. Jag har alltid ett öra mot parken, även när jag är inomhus och lagar mat med öppen dörr. Hör man ett barn som gråter så går man ut och det sköna är att alla föräldrar på vår gård är likadana. Man är uppmärksam på barnen, inte bara sitt eget.

Som flera skrivit så kan ju olyckor hända i hemmet också. En kompis son halkade på en mattkant och bröt benet. Han sprang inte runt inomhus och lekte utan gick så det var en ren olycka. Hade inget med ouppmärksamhet att göra utan bara ren otur.