Barnsuget kommer inte. Kan man

Jag kan hålla med om lyckomässigt plus minus noll, men kärleksmässigt är det en ren vinst för varje barn.

Mitt barnsug kom aldrig heller, däremot har jag alltid vetat att jag vill ha en "riktig familj" dvs egna (stora!) barn att hänga med och se växa upp. Även om jag är helt ointresserad av "barn" i allmänhet och alltså inte heller kände suget efter en liten. Jag och sambon satte igång i ungefär samma situation som du är nu, och nu är vi några år äldre och har två knoddar. Jag måste ärligt säga att barn är skitjobbiga! Och visst stjäl de ens frihet på många sätt.  Och förstör ens saker! (nåja, det kanske inte alla barn gör...)

Men... jag har heller aldrig upplevt samma kärlek förut, till någon människa. För mig är det ett mirakel att all denna kärlek kan uppstå ur mer eller mindre ingenting. Det bästa är att den inte blir mindre för att det kommer ytterligare en - man måste inte dela den mellan barnen alltså - utan den blir större.

Jag tänker mig att den där friheten som jag saknar ibland kommer tillbaka, pö om pö, i takt med att barnen blir större och mer självgående.

Barn är inte alls meningen med livet, och alla vill inte ha barn, framför allt, alla BÖR inte ha barn. Jag råder dig ts att tänka över hur du föreställer dig din egen framtid, lite längre fram. Känns det viktigt för dig att ha en uppväxande generation omkring dig? Ser du fram emot att följa en eller ett par nya individer genom livet och uppleva leken, böckerna, skolan, tonåren och allt vad det innebär att växa upp idag? Om inte, kan du lika gärna låta bli.