Barnsuget kommer inte. Kan man

Jag och min sambo är båda 30 år och har varit ett par i dryga sju år. Han har en lärartjänst som förlängs termin för termin så länge behov finns, och jag har nyligen börjat studera och har två år kvar om jag vill ta ut en examen.

Jag har alltid varit öppen med att jag inte vill ha barn. Jag tycker om barn, men jag vill inte ha egna, utan gillar det faktum att man kan lämna tillbaka dem till dess ägare efter ett par timmars lek. Jag får kväljningar av snor och kräk, vilket gör det svårt att kunna ta hand om ett eget litet knytte. Jag är livrädd för en förlossning och ser inte alls fram emot en graviditet - jag känner ingen längtan efter barn alls, och har aldrig gjort. Aldrig någonsin faktiskt.

Nu har vi kommit till det stadiet i förhållandet där vi inte längre kan enas. Min man vill ha barn - jag vill fortfarande inte. Han vill inte ha barn här och nu, men snart. Nån gång, längre fram. Jag vill inte, och har svårt att se att jag skulle kunna ändra åsikt när jag tyckt och känt som jag gjort hela mitt liv. För min sambo är adoption inget alternativ, dessutom vet jag att man måste vara gift för att få igenom detta också, utan han vill ha egna biologiska barn. Sambon är rädd för att vi skall ångra oss när vi blir gamla om vi inte skaffar barn, medan jag är av den åsikten att vi kommer att klara oss finfint ändå.

Svårt det här. Kanske kommer min barnlängtan snart dyka upp ifrån ingenstans, men om den inte gör det. Då betyder det här nog slutet för mig och min sambo. Och om det skulle innebära slutet har jag slösat bort 7 år av hans liv som han hade kunnat tillbringa med någon annan, en person som vill ge honom barn... Hemskt att tänka så, men det är så jag känner.