Barnsuget kommer inte. Kan man

Jag känner igen mig i allt du skrvit. Jag är 33, gift, har en grym karriär, hus, husdjur, åker på spännande resor och spenderar mycket tid med "vuxensaker" som restaurangbesök och sena kvällar på teatern.

Barn passar inte in i mitt liv (som jag vill leva det) och jag har tagit beslutet att hoppa över barnalstrandet.
Det var ett tufft beslut, huvudsakligen eftersom jag kände mig utanför och "knäpp" som inte ville det där "självklara" som familjelivet verkar innebära. Men nu känns beslutet logiskt och bra, det enda tråkiga är att konstant bli tvungen att försvara sitt val. Även jag bemöts ofta av föräldrar som gladeligen berättar för mig att "Barn är livet", det driver mig till vansinne då mitt liv är bra som det är och otroligt innehållsrikt. Men vad det jag, det är kanske sig själva de försöker övertyga .

Maken ville först gärna ha barn, men förstod nog samtidigt inte de uppoffringar som skulle krävas. Vi har pratat om saken i många år och är helt på samma plan nu, det känns skönt.