alexias mamma skrev 2018-08-12 00:52:02 följande:
Någon skrev och undrade hur man kunde dejta och skaffa barn med en sådan person...
Tja, i mitt fall så blev jag fängslad direkt av den charmiga personligheten. Alla vänner han verkade ha, känslan av att bli upphöjd till skyarna. Jag tror inte att man kan förstå förrens man är där själv. Men kort sagt, när det är bra så är det så otroligt bra! Men när det är dåligt... ja då är det så jävla dåligt att man inte vill leva längre ungefär. När det är dåligt så strävar man liksom efter att allt ska bli sådär bra igen, så man försöker anpassa sig och göra som personen vill och så är det om och om igen tills hela livet går ut på att göra så allt är bra hela tiden. Äh svårt att förklara.
Det är en intressant fråga, speciellt när man som i mitt fall har blivit "avgiftad" under många år och ser min fd relation på distans. Det senaste som jag blev kvitt inom mig var rädslan, jag har varit oerhört rädd och det har varit en del av vardagen, rädd för att råka ut igen, att bli manipulerad igen, att inte kunna genomskåda en farlig lögn, bedrägeri etc etc. Av en händelse som inträffade, blev jag medveten om den och är inte ens rädd längre, bara medveten och tydligt gränssättande mot denna typ av människor.
Alla gånger jag försökt förklara för en utomstående oinvigd, så känner jag nästan med en gång hur frågetecknen uppstår, jag tror att de beror på att tagna ur sitt sammanhang så kan man referera berättelserna till så många saker i livet, alla kan vara skitstövlar ibland av olika orsaker. Jag tror aldrig en oinvigd kan förstå innebörden.
Det är precis som alexis mamma säger, när det är fantastiskt så tänker man bara att "tänk att det finns så här fantastiska bra människor, att någon kan älska och uppskatta mig, min person på detta sätt". En manipulatör manipulerar vattentätt för att få det han vill ha, har han inget samvete eller ånger, så finns inga hinder att göra detta. Jag har faktiskt tyvärr också under min långa relation tyvärr snuddat vid detta är för fruktansvärt, ingen människa kan uthärda detta, man vill lämna tillvaron. Det är en äkta känsla när man inser (tror man då) att ingen väg ut finns, man är för nedbruten.
Jag tog mig ur genom ren överlevnadsinstinkt, ni vet när reptilhjärnan tar över och man bara handlar av full kraft. Det var när jag märkte att denna person var farlig på riktigt, och inte bara för mig utan för alla mina nära och kära.
