Orolig för min 10 månaders bebis. Vad tycker ni?

Mycket är han ju helt och hållet i fas med precis som du skriver. Många barn har börjat krypa i den åldern, liksom ställa sig upp, men långt ifrån alla och alla kryper inte ens. Om du är orolig så be att få remiss till sjukgymnast. De kan sina grejer . Vår äldsta har varit sen med många saker och vi gick hos sjukgymnast under ett halvår ungefär på drottning Silvias barnsjukhus. De konstaterade att han var ett väldigt nöjt barn som helt enkelt inte hade så bråttom med saker och ting. Han är 4,5 år nu och är fortfarande ingen motorisk gigant - ligger liksom inte riktigt för honom. Springer och hoppar och skuttar och balanserar som 4-åringar "ska", men inget taktsinne och inte mycket till bollsinne. Cyklar utan stödhjul gör han dock. Han är väldigt försiktigt generellt och gör inget förrän han är helt säker på att han behärskar det hela. Nya saker kan kännas lite avigt när man ser honom. Han har en 3-årig lillebror där det motoriska liksom bara kommer automatiskt som det mest naturliga i världen. Barn är olika . Min stora läser dock redan och har fantastisk taluppfattning. Lillebror är inte i närheten av storebror på det planet. Storebror är sen med talet och har en uttalsförsening. Lillebror var tidig med talet, men har inte samma kognitiva förståelse. barn är olika .

Som sagt - jämför inte. Min yngsta har varit relativt försigkommen motoriskt och han började gå när han var runt året. Det tog ett tag innan han sprang. Storebror började gå när han var närmare 16 månader. Han gick egentligen aldrig längst med möbler. Han kunde ställa sig upp mot något, men skulle han någonstans innan han började gå så kröp han. Sprang kommer jag inte ihåg när han började göra - han var väl över 1,5 i alla fall.

När min äldsta var 10 månader så kröp han och ställde sig upp med hjälp av något men:
- Han jollrade inte
- Han hade inte pincettgrepp
- Han vinkade inte
- Han klappade inte händer
- han pekade inte
- Han slog inte ihop klossar
- Han kunde inte dricka eller äta själv med sked
- Han härmade inte ljud (det började han inte med förrän han var 2 år förresten)
4-årskontrollen var nog den första då han faktiskt klarade allt han "skulle" . Fast å andra sidan så imponerades sköterskan då av att han sa bokstäverna vid synkontrollen. En baggis för honom eftersom han redan kan läsa. Men som sagt, fortfarande inte någon motorisk gigant. Han älskar att springa och hoppa och balansera vilket barn i den åldern brukar tycka om och vilja göra, men någon elitidrottare har jag svårt att se i honom . Han tycker att det är kul, men någon direkt fallenhet för det har han inte .

Jämför INTE! Normalspannet är brett och barn är olika. De utvecklas på olika sätt, i olika ordning och har dessutom olika fallenhet för olika saker. Det finns mycket som händer som vi inte ser lika lätt heller, som inte är lika enkelt mätbart. Är du orolig så be att få remiss till sjukgymnast. De brukar vara väldigt duktiga och med tanke på att ni redan varit där och de inte upptäckte någonting som verkade oroväckande eller liknande, så tror jag faktiskt inte att du behöver oroa dig .