Orolig för min 10 månaders bebis. Vad tycker ni?

Min 6åring låg så som du beskriver din lille krabat 

men man ska aldrig jämföra barn med varandra blir att man alltid hittar fel som inte finns.

vissa barn är snabbare än andra, när min son var 3år då va han ifatt sina jämnåriga vänner :)

bvc sa att första barnet brukar va lite senare o andra tar efter snabbare,

det du beskriver som din son inte kan kunde inte min stora pojke förrän han va 14månader han kröp inte alls började gå vid 18månader :) slog min son i sig så dröjde det flera månader innan han vågade göra om det 

Han låter helt normal tycker jag.

Sluta jämföra med andra barn! Utgå från ditt barn o se framstegen som görs.

Mycket är han ju helt och hållet i fas med precis som du skriver. Många barn har börjat krypa i den åldern, liksom ställa sig upp, men långt ifrån alla och alla kryper inte ens. Om du är orolig så be att få remiss till sjukgymnast. De kan sina grejer . Vår äldsta har varit sen med många saker och vi gick hos sjukgymnast under ett halvår ungefär på drottning Silvias barnsjukhus. De konstaterade att han var ett väldigt nöjt barn som helt enkelt inte hade så bråttom med saker och ting. Han är 4,5 år nu och är fortfarande ingen motorisk gigant - ligger liksom inte riktigt för honom. Springer och hoppar och skuttar och balanserar som 4-åringar "ska", men inget taktsinne och inte mycket till bollsinne. Cyklar utan stödhjul gör han dock. Han är väldigt försiktigt generellt och gör inget förrän han är helt säker på att han behärskar det hela. Nya saker kan kännas lite avigt när man ser honom. Han har en 3-årig lillebror där det motoriska liksom bara kommer automatiskt som det mest naturliga i världen. Barn är olika . Min stora läser dock redan och har fantastisk taluppfattning. Lillebror är inte i närheten av storebror på det planet. Storebror är sen med talet och har en uttalsförsening. Lillebror var tidig med talet, men har inte samma kognitiva förståelse. barn är olika .

Man ska inte jämföra med andra barn så mycket. Rätt som det är så kan han allt och lite till :)

Jag tycker inte heller han låter extremt sen. Vissa saker ligger han helt i fas, och vissa saker från din lista som han inte kan är inget märkvärdigt alls att han inte gör. Det där med att "hoppa i knät" vet jag många bebisar som inte gör, min dotter gjorde det aldrig men hon var ganska tidig motoriskt. Att vinka är oftast något som kommer senare, vid ungefär ett brukar barn enligt tabellerna "vinka eller peka". Min dotter har pekat ett tag men började vinka denna vecka och hon är snart fjorton månader...

Men visst, vissa motoriska grejer, som att han inte kan resa sig till sittande, att han ramlar och inte lägger sig, det är lite sent. Håller med flickan och kråkan om att du kan kolla med en sjukgymnast. Kanske är det ingen fara alls, utan att han är ett nöjt barn och då inte känner för att ta sig an de stora utmaningarna det innebär att prova att resa sig/sträcka sig efter saker och riskera ramla när han har det bra där han är.

Min tjej var ganska lika.

- att hon inte ålade

- att hon vägrade stå

+ hon kunde vinka 

+ att hon kunde dricka själv.

 

Hon är helt normal och det tror jag ditt barn är med.

Tror nog det är lugnt som de flesta säger, alla barn är olika och om du ändå känner att han utvecklas hela tiden och inte plötsligt tappar? äta gröt på egen hand, tycker du de ska kunna det? Med sked då alltså?
Tror inget av mina barn varit några stjärnor på det vid 10 månader och lillkillen som är 10 månader nu har knappt fått försöka.

Men du, ta det lugnt...
Det låter som en fullt normal 10 månaders det där.

Inte ens min 21-månaders äter med sked. Han äter allt med händerna. Och han är fullt normal.

Han kunde inte heller någonting av det du tycker att en 10 månaders ska kunna i den åldern.
Han satt - nöjt - på sin rumpa, länge, länge. Vid 10 månader så kröp han inte heller, han reste sig inte upp och han kunde inte sätta sig upp från liggande. Men han var nöjd och såg väl inte poängen med att göra allt det. Men så vid 11 månader så kom allt på en gång, och sen gick det fort. Han hade väl laddat i 11 månader...

Och han sa inte ett knyst, inte ett enda ord innan 15 månaders ålder, mer än "dadadada" då. Nu är han, som sagt, 21 månader och babblar dagarna i ända, både två- och treordsmeningar, och har ett jättestort ordförråd. Inga barn jag känner har pratat så mycket i den åldern...

Så vissa barn kör med ketchupeffekten...först kommer inget, och inget och inget...sen kommer allt.

Tack för alla era svar. Det känns ju skönt att andra sena barn kommit ikapp så småningom.
Jag planerar såklart att ta upp min oro på 10 månaders kollen som är i slutet av augusti, men känner inte alltför stora förhoppningar att få hjälp. Jag har tidigare träffat en sjukgymnast inom habiliteringen angående min son eftersom han favoriserade sin högra sida, vilket han fortfarande gör (får ofta kommentarer om att han är högerhänt och bara ålar med högerfot). Men sjukgymnasten tyckte vid 7 månader att hon inte direkt kunde se det och avslutade kontakten... Men, men man kan ju hoppas att hon kan se andra saker nu. Det man som förälder vill är ju bara att han ska få den hjälp han behöver och om det finns övningar som kan hjälpa honom att hitta rätt.
Och tyvärr är han ingen nöjd bebis. Når han inte en sak är det jag som får ge den till honom annars börjar han gallskrika. Likaså kräver han att jag ska ställa honom upp och sätta honom upp, så tyvärr är han inte nöjd där han är utan vill mycket mer än han kan... 
Vi träffade igår ett annat par med en bebis som är ett par veckor äldre. Den bebisen gick helt själv och t.o.m. sprang. Det är just vid sådana tillfällen när allt känns så jobbigt. Men det finns såklart dem som har bebisar med större svårigheter än vad vår har. Jag kan bara inte låta bli att undra varför han är sen. Kommer börja jobba i början av september och det känns så tråkigt om slutet på min föräldraledighet ska gå åt till oro. Jag får försöka göra det som många av er har skrivit och försöka att inte jämföra.

Låter helt normal.

Just det där med att slå ihop saker i händerna är nåt han ligger föra med. Det kollade vår bvc-sköterska och sa att det var tidigt när han gjorde det vid 10 månader.

Min son är tidig mototriskt. Han går och har smått börja klättra men han kan inga ord än alls. Ingen koll på saker (lampa osv) men lystrar iaf till sitt namn. Är inte ett dugg intresserad av böcker (annat än att äta dem).

Du får helt enkelt ha din son på golvet mer och ignorera hans protester litegrann. Det är bara där de kan träna sina färdigheter och muskler. De blir frustrerade men det är det som också utvecklar dem...

Som sagt - jämför inte. Min yngsta har varit relativt försigkommen motoriskt och han började gå när han var runt året. Det tog ett tag innan han sprang. Storebror började gå när han var närmare 16 månader. Han gick egentligen aldrig längst med möbler. Han kunde ställa sig upp mot något, men skulle han någonstans innan han började gå så kröp han. Sprang kommer jag inte ihåg när han började göra - han var väl över 1,5 i alla fall.

När min äldsta var 10 månader så kröp han och ställde sig upp med hjälp av något men:
- Han jollrade inte
- Han hade inte pincettgrepp
- Han vinkade inte
- Han klappade inte händer
- han pekade inte
- Han slog inte ihop klossar
- Han kunde inte dricka eller äta själv med sked
- Han härmade inte ljud (det började han inte med förrän han var 2 år förresten)
4-årskontrollen var nog den första då han faktiskt klarade allt han "skulle" . Fast å andra sidan så imponerades sköterskan då av att han sa bokstäverna vid synkontrollen. En baggis för honom eftersom han redan kan läsa. Men som sagt, fortfarande inte någon motorisk gigant. Han älskar att springa och hoppa och balansera vilket barn i den åldern brukar tycka om och vilja göra, men någon elitidrottare har jag svårt att se i honom . Han tycker att det är kul, men någon direkt fallenhet för det har han inte .

Jämför INTE! Normalspannet är brett och barn är olika. De utvecklas på olika sätt, i olika ordning och har dessutom olika fallenhet för olika saker. Det finns mycket som händer som vi inte ser lika lätt heller, som inte är lika enkelt mätbart. Är du orolig så be att få remiss till sjukgymnast. De brukar vara väldigt duktiga och med tanke på att ni redan varit där och de inte upptäckte någonting som verkade oroväckande eller liknande, så tror jag faktiskt inte att du behöver oroa dig .