Orolig för min 10 månaders bebis. Vad tycker ni?

Jag är en förstagångsmamma som är orolig för min son som är 10 månader (som föddes i tid). När jag ser på barn i hans ålder och t.o.m. barn som är yngre än honom känns det som att han är flera månader efter. Kanske på en sju-åtta månaders motoriska nivå. Och det går mycket segt med den utvecklingen trots att jag försöker ha honom så mycket det bara går på golvet. När det gäller språk och finmotorik verkar han hyfsat vara på sin nivå, förutom kanske när det gäller pincettgreppet.

Han kan:
- Sen två veckor tillbaka ålar han fram genom att dra sig fram med båda armarna och skjuta ifrån med ena benet. Han är dock inte förtjust i att åla och verkar inte vilja använda sin nyfunna förmåga till att upptäcka omgivningen.
- Han har ibland pincettgrepp, men ofta skyfflar han in ärtor/cheerios med hela handen ändå.
- Kastar och släpper saker.
- Han kan vända sig åt alla håll, men numera gör han det aldrig och i så fall enbart åt höger.
- Klappar händerna och slår ihop två föremål samt flyttar föremål mellan händerna.
- Jollrar en hel del: mycket dada, nana, mama och andra möjliga kombinationer.
- Förstår mamma, pappa, lampa, katten, klappa händerna.
- Reagerar väl på sitt namn.
- Försöker ibland härma mig och pekar i böcker när vi läser.
- Skakar på huvudet när han inte vill ha något och sträcker fram armen när han vill ha något.
- Sitter stadigt i stort, men har något böjd rygg. Flyttar sig i en cirkel sittande. Kan trilla ibland och slå i huvudet. Han sträcker sig efter saker så långt det går när han sitter.
- Håller i sig en kort stund när han står, men sen trillar han om han inte får stöd eller så släpper han.
- Om man håller honom i händerna går han med raka ben.
- Nyfiken på människor och nya situationer. Han ler stort när han träffar nya människor.
- Observant på om människor är glada, ledsna eller arga.

Han kan inte:
- När han sitter kan han inte stödja på en arm och gå upp på knä för att nå något. De få gånger han försökt (kanske max en gång i veckan) slår han i huvudet och därför vill han ogärna försöka.
- Sätta sig upp själv. Han har i princip aldrig lyft på huvudet när han legat på rygg.
- Ställa sig upp. Han har gjort ansatser till det med armarna, men benen kan inte hjälpa till.
- Lägga sig ned.
- Inte gå utmed möbler.
- Krypa.
- Hoppa i knäet. De få gånger han hoppat är när han är arg.
- Stå på alla fyra.
- Vinka.
- Alltid plocka upp föremål med pincettgreppet och mindre saker som t.ex. majs kan han inte plocka upp med pincettgreppet.
- Dricka själv med pipmugg eller äta t.ex. gröt på egenhand.
- Tar inga egna initiativ till tittut.
- Flytta sig framåt i sittande.
- Häma ljud eller gester.

När jag pratar med BVC säger de bara att "förhoppningsvis kan ha det snart", eller "det enda vi bryr oss om är att han går vid 18 månader". Hur tycker ni att hans utveckling låter? När han t.ex. är med i föräldragruppen eller på öppen förskola, blir skillnaden jobbigt tydlig även om alla bara säger att jag ska vara glad att han sitter där han sitter.

Tack för alla era svar. Det känns ju skönt att andra sena barn kommit ikapp så småningom.
Jag planerar såklart att ta upp min oro på 10 månaders kollen som är i slutet av augusti, men känner inte alltför stora förhoppningar att få hjälp. Jag har tidigare träffat en sjukgymnast inom habiliteringen angående min son eftersom han favoriserade sin högra sida, vilket han fortfarande gör (får ofta kommentarer om att han är högerhänt och bara ålar med högerfot). Men sjukgymnasten tyckte vid 7 månader att hon inte direkt kunde se det och avslutade kontakten... Men, men man kan ju hoppas att hon kan se andra saker nu. Det man som förälder vill är ju bara att han ska få den hjälp han behöver och om det finns övningar som kan hjälpa honom att hitta rätt.
Och tyvärr är han ingen nöjd bebis. Når han inte en sak är det jag som får ge den till honom annars börjar han gallskrika. Likaså kräver han att jag ska ställa honom upp och sätta honom upp, så tyvärr är han inte nöjd där han är utan vill mycket mer än han kan...
Vi träffade igår ett annat par med en bebis som är ett par veckor äldre. Den bebisen gick helt själv och t.o.m. sprang. Det är just vid sådana tillfällen när allt känns så jobbigt. Men det finns såklart dem som har bebisar med större svårigheter än vad vår har. Jag kan bara inte låta bli att undra varför han är sen. Kommer börja jobba i början av september och det känns så tråkigt om slutet på min föräldraledighet ska gå åt till oro. Jag får försöka göra det som många av er har skrivit och försöka att inte jämföra.

Orolig för min 10 månaders bebis. Vad tycker ni?

INNEHÅLL