2 åring lämnad på flygplats.

Det är sorgligt när pengar är värt mer än ett barn. Man lämnar inte sitt barn ensam, bland främlingar på en flygplats, oavsett hur mycket man har betalat för sin flygresa. Det gör man bara inte. Då är det någonting som inte står rätt till i skallen. Tänk om farmodern hade fått förhinder, eller om fel person hade tagit hand om barnet på flygplatsen? Det känns verkligen inte okej att förlita sig på yttre omständigheter när det gäller ett så litet barn.

Jag skulle väl inte påstå att det här var en "liten detalj". Om nu resan var så fruktansvärt kostsam och viktig, då hade de väl sett till att barnet hade ett giltigt pass från början? Sedan förstår jag inte riktigt hur pengafrågan ens är relevant. Resan var ju betald, oavsett om de åkte eller inte. Alltså hade det inte gjort någon som helst skillnad för deras ekonomi om de valde att inte åka. Den enda skillnaden hade varit att de stannade hemma i stället för att vara på sin resa. Ekonomin hade varit densamma.

Ja, självklart är det så. Jag kan bara tala för mig själv, men jag hade inte med gott samvete kunnat lämna över mitt lilla barn i händerna på personal som troligen har andra saker som måste göras, ens i 5-10 minuter, för att åka iväg på en semesterresa. och sedan räkna med att farmodern inte stöter på förhinder på vägen dit. Jag hade inte prioriterat på det sättet, för jag tycker inte att pengar är så viktigt. Och som jag skrev tidigare, även om resultatet hade blivit annorlunda (de hade fått stanna hemma), så hade den ekonomiska situationen fortfarande varit densamma oavsett om de åkt eller stannat hemma.

Nej, det hände ingenting och det var uppenbarligen ingen fara för barnet nu. Men jag frågar mig ändå hur man tänker i en sådan situation. Flygbolaget hade säkerligen kunnat gå att resonera med för att resan ändå skulle bli av, möjligen en dag sent. Jag tycker att det känns som ett dumt och impulsivt beslut att sätta en 2-åring i händerna på yttre omständigheter på det viset. I mina ögon gjorde de så pass många fel redan innan (kollade inte upp pass, planerade uppenbarligen inte så att de kom dit i god tid för att få det verifierat (eftersom planet vad jag har förstått skulle lyfta inom 5-10 minuter?) och sedan dessutom tar ett sådant här beslut. Det känns överlag som ett totalt oansvarigt beteende från föräldrarnas sida. Det var inga yttre omständigheter som föräldrarna inte kunde kontrollera över som ledde till att de lämnade barnet, utan det var helt deras eget fel och då ska man kunna ta konsekvenserna. Men det är min åsikt om det hela.

Se inlägget som jag skrev precis ovanför det här :). Det är min åsikt. Det är klart att det känns jävligt surt att inte få en semesterresa som man har betalat för, men jag personligen tycker inte att det är en tillräcklig anledning att lämna sitt barn, först på flygplatsen, och sedan hos farmodern i 2 veckor. Det känns oansvarigt och egoistiskt.

Jag vet inte om du försöker missuppfatta vad jag skriver med flit eller om jag bara var otydlig. Självklart är det inte oansvarigt att lämna ett barn hos far-eller morföräldrar. Däremot är det oansvarigt att utan med någon form av fölrvarning ringa och säga "ta hand om mitt barn i 2 veckor medan jag åker på semester, och gör det nu, för nu går planet, hej då". Det är lite skillnad på det och att i samförstånd ha planerat tillsammans med någon att de skall vara barnvakt. Det är det som är egoistiskt. Att totalt lägga över ansvaret på andra och åka i väg. Det är klart att farmodern inte kunde säga nej i den situationen, oavsett om hon hade annat planerat eller inte. Det tycker jag är respektlöst.

Obs. Jag hoppas du förstår att jag överdriver lite i min beskrivning. Det är mest troligt att de ringde och diskuterade med farmodern, men oavsett så kände hon säkert att hon knappast kunde säga nej till ett sådant stort ansvar.

När man skolar in på dagis stannar föräldern med barnet och det sker gradvis under många veckor. jag kan inte riktigt se hur det är synonymt med att snabbt förklara för barnet vad som ska hända och sedan springa iväg.

Ja, det går att spekulera mycket när man inte vet. Men ur mitt perspektiv är det ganska egoistiskt att lägga sådant ansvar på både personal och farmor utan någon som helst förvarning. Man får ju anta att det inte fanns eoner av tid att diskutera runt, för då hade de inte hamnat i situationen och varit tvungna att välja från första början.

De gjorde ett dumt val helt enkelt, antagligen på grund av stress och tidspress, och nu får de ta konsekvenserna av det valet. Det är ju det tråden handlar om egentligen. Barnet i fråga har det säkert toppen hos farmor och huruvida traumat att lämnas ensam sätter spår eller inte får tiden utvisa. Värt att tänka på är att ett barn inte upplever 10 minuter på samma sätt som en vuxen människa, för barnets hjärna sorterar ännu inte bort alla uttryck. 10 minuter för ett barn kan upplevas som plågsamt lång tid.