Anonym (Hjälp!) skrev 2012-07-26 13:28:26 följande:
Ok, jag ska alltså inte prata med Lovisa utan min fru. Om jag skulle sätta mig ner å säga " jag måste prata med dig, jag älskar en annan kvinna å har gjort ddet i tre år, vi löser det tillsammans" nja... Om jag nu skulle ta avstånd från Lovisa som är min kompis, vad säger jag till henne utan att berätta vad jag känner, "jag kan/vill inte träffa dig längre." Om jag ska kunna glömma henne så vill jag prata med henne så hon förstår varför vi eventuellt inte kan ses, om hon inte har samma känslor för mig så är det (tror jag) lättare att komma över henne. Vill jag leva resten av mitt liv med min fru? Vet inte längre, älskar jag henne så som man ska älska sin livskamrat? Vet inte, kanske håller jag bara fast vid minnen av 15 år tillsammans varav nio som gifta, och tanken på att våra barn 1,5 och tre skulle få skilda föräldrar. Skulle jag inte vara självisk som skulle tvinga min fru att inte bli riktigt älskad om jag stannade bara därför? Familjeterapi säger ni nu, men det är därför jag vill prata med Lovisa, för att få reda på vad jag egentligen känner. Har hon inga känslor för mig kan jag på riktigt ta reda på om jag fortfarande älskar min fru på det sättet Psykolog, ja det skadar ju ingen att prata, därav den här tråden , jag börjar med Er!
Knepig sits. Jag tycker att du ska ignorera lovisa och inte ge henne någon "bekräftelse" eller liknande som kan tyda på att du är intresserad. Sen vet jag inte om jag tycker att du ska säga något till din fru, såvida du inte har gjort något (om du väljer att stanna med henne). För skadan kan bli stor.
Om nu nu lämnar din fru för nykänslan av "kärlek" så bör du ifrågasätta dig själv.
När du har varit med lovisa i några år, och du får känslor för någon annan som du får för dig att du "älskar", ska du då lämna lovisa? Kommer detta sättas i rutin?
Samtidigt så visar du för dina barn och alla runt omkring dig att du inte klarade av att hålla ett löfte. Att älska din fru i nöd och lust, till döden skiljer er åt.
Du visar dina barn att man inte kan slappna av i sitt förhållande och bara vara, eller ha det lite småtrassligt för när som helst så kan ens partner kära ner sig i någon annan och dra..
Detta är såklart ditt val. Jag är väldigt traditionell utav mig och tycker inte att man ska skilja sig när man har barn, och inte ha barn fören man är 100% säker på att man kan stanna kvar...
Såklart gäller inte det vid våld, våldtäckt osv... Men i det stora hela..
Allt för många byter runt såfort det blir "tråkigt", "jobbigt" eller när man hittar något "nyare och roligare".
Lycka till.. Och din fru förtjänar att vara nummer ett. Att aldrig behöva ha konkurrans.
Trist...
