Någon som har tid att lyssna? :'(

Jag har alltid bott hos min mamma och kan till viss del förstå hur ni känner.. Det enda jag kan ''bidra'' med är att ni ska säga exakt hur ni känner, det är okej att bli arg, ledsen, förbannad besviken osv. Bara han förstår att ni känner er svikna.
Men ni måste också förstå att er pappa också går igenom någonting (tydligen) och man kan inte alltid styra över hur man känner. Så extremt SYND att det ska gå ut över sina barn dock, det är inte ert fel att er pappa gjort bort sig, absolut inte.
Ni kanske borde prata med er mamma också om hur ni mår, det kanske får er att må bättre.
Det blir alltid bättre tjejer, efter regn kommer solsken!
Lycka till!