• Iam

    Hur göra?

    cocos87 skrev 2012-07-12 16:02:31 följande:
    Jag skulle inte tro att det är bra för en sådan liten att vara borta från sitt hem så länge, när jag och mina barns pappa sa familjerätten att vid 3 år kan barnen bo växelvis och innan det ha ett tryggt hem och sen vara hos andra föräldern varannan helg
    Fast hemmiljön är ju i så fall där pappan bor eftersom det är TS som flyttat 50 mil bort. 

    Och vad gäller VV så är det fullt möjligt att ha två trygga hem och vad barnen mår bra av eller inte är ju upp till barnen. Det familjerätten ger är rekommendationer utifrån en generell bild. En bild som varje litet barn kan avvika från.

    Min sambos son bodde varannan vecka från att han var knappa året och det gick hur bra som helst.

    Till TS vill jag säga.
    Utgå från DITT BARN, inte från dina känslor.
    I ditt läge är det väldigt enkelt att förväxla sina egna behov med barnets... och det är då det blir fel.  
  • Iam
    cocos87 skrev 2012-07-12 16:27:18 följande:
    Visst, barn är olika men vissa saker utvecklar barn senare i livet så enkelt är det. Jag vet också barn som bott vv tidigare och därför ville jag INTE låta mina barn gå igenom detta, ofta märks effekten av det senare i livet!
    Så jag skulle absolut inte råda ts att låta pappan ta barnet, han är pappan och ska självklart ha rätt att träffa sitt barn men då får antingen ts åka till honom eller så får han åka till ts! Sen när barnet blir äldre så kan hen åka själv. Barnet kan ju inte ens prata, hur ska hen kunna berätta om något är fel eller inte känns ok?
    Sonen är nu 6 år och är en mycket trygg, självsäker och mysig liten kille. 
    Han har en trygg relation till både mamma och pappa och har två trygga hem. Därför ser JAG inga problem i att det mycket väl kan fungera.
    Du utgår från dina erfarenheter och drar slutsatsen att det inte funkar.
    Jag utgår från mina erfarenheter och drar slutsatsen att det mycket väl kan fungera, och att det är beroende på hur barnet är.

    En förälder som känner sitt barn vet vad det mår bra av och kan tolka barnets reaktioner.
    Ska man följa din logik om att barnet inte kan berätta om något känns fel så är ju det applicerbart i alla lägen.. Vill jag bli ammad eller inte?
    Vill jag verkligen leva med bara mamma och bara träffa pappa ibland?
    Vill jag verkligen börja på dagis?
    Osv osv.
    Barn som inte kan prata uttrycker sig på andra sätt och för en vuxen människa som känner barnet är det inte svårt att tolka signalerna. Problemet att tolka uppkommer när man förväxlar sina behov med barnets.
    Men det är min åsikt  
Svar på tråden Hur göra?