Hur göra?

Det bästa vore väl kanske om du kunde följa med första gångerna hon ska till honom, för hon är väl inte van den miljön och det kan jag tro skulle vara svårt med en 6 månaders som har sin trygghet hos dig där ni bor.
Detta problem kommer ju säkert att upprepas mellan er med distansen och har ni delad vårdnad så har ju pappan rätt att vara med henne.
Ammar du? Vad rekommenderar BVC? Jag kan förstå pappans oro, han känner kanske att om du inte släpper henne så behöver han papper på att få träffa henne.

Jag skulle inte tro att det är bra för en sådan liten att vara borta från sitt hem så länge, när jag och mina barns pappa sa familjerätten att vid 3 år kan barnen bo växelvis och innan det ha ett tryggt hem och sen vara hos andra föräldern varannan helg

Fast hemmiljön är ju i så fall där pappan bor eftersom det är TS som flyttat 50 mil bort. 

Och vad gäller VV så är det fullt möjligt att ha två trygga hem och vad barnen mår bra av eller inte är ju upp till barnen. Det familjerätten ger är rekommendationer utifrån en generell bild. En bild som varje litet barn kan avvika från.

Min sambos son bodde varannan vecka från att han var knappa året och det gick hur bra som helst.

Till TS vill jag säga.
Utgå från DITT BARN, inte från dina känslor.
I ditt läge är det väldigt enkelt att förväxla sina egna behov med barnets... och det är då det blir fel.  

Visst, barn är olika men vissa saker utvecklar barn senare i livet så enkelt är det. Jag vet också barn som bott vv tidigare och därför ville jag INTE låta mina barn gå igenom detta, ofta märks effekten av det senare i livet!
Så jag skulle absolut inte råda ts att låta pappan ta barnet, han är pappan och ska självklart ha rätt att träffa sitt barn men då får antingen ts åka till honom eller så får han åka till ts! Sen när barnet blir äldre så kan hen åka själv. Barnet kan ju inte ens prata, hur ska hen kunna berätta om något är fel eller inte känns ok?

Sonen är nu 6 år och är en mycket trygg, självsäker och mysig liten kille. 
Han har en trygg relation till både mamma och pappa och har två trygga hem. Därför ser JAG inga problem i att det mycket väl kan fungera.
Du utgår från dina erfarenheter och drar slutsatsen att det inte funkar.
Jag utgår från mina erfarenheter och drar slutsatsen att det mycket väl kan fungera, och att det är beroende på hur barnet är.

En förälder som känner sitt barn vet vad det mår bra av och kan tolka barnets reaktioner.
Ska man följa din logik om att barnet inte kan berätta om något känns fel så är ju det applicerbart i alla lägen.. Vill jag bli ammad eller inte?
Vill jag verkligen leva med bara mamma och bara träffa pappa ibland?
Vill jag verkligen börja på dagis?
Osv osv.
Barn som inte kan prata uttrycker sig på andra sätt och för en vuxen människa som känner barnet är det inte svårt att tolka signalerna. Problemet att tolka uppkommer när man förväxlar sina behov med barnets.
Men det är min åsikt  

Men det är just det jag menar! Mamman känner sitt barn och kan läsa av barnet medans pappan som ts förklarat aldrig varit speciellt intresserad! Därför tycker inte jag att man ska lämna en 6 månaders ensam så lång tid med honom! När han kan prata eller när pappan lärt känna sitt barns sätt att reagera på kan man ju fundera på saken på nytt och kanske låta barnet åka en hel vecka!

Vet inte riktigt vad jag ska svara.. Självklart utgår jag efter mitt barn, jag anser att det inte skulle vara bra för henne att vara utan mig så länge. 

Min tanke var ju att pappan skulle komma hit och träffa henne eller jag ner, och på så sätt utöka umgänget successivt därefter. Hon har ju aldrig varit med honom själv heller.. Visst måste första gången bli någon gång men jag kan känna att det är lite väl att hon helt plötsligt är borta från mig en hel vecka, från hennes sida alltså. 

Du är väl mammaledig så åk ner en vecka själv med ungen så har ni löst det denna gång

Hade jag gärna gjort om det vore så enkelt. Men det är det tyvärr inte.. 

Jo men du kräver att det är så enkelt för pappan och är du förälder så vilar större ansvar på dig att dig att deras if funkar din flytt känns väldigt ogenomtänkt. Bäst om du vill ha bra samarbete är ju att åka själv för går det så långt att ge blir inblandad då kan va som helst hända då kan du själv åka på att betala hans resor samt boende vid ut i din stad. Visst billigaste resasätt och boende men pengar blir det ändå och ja de kan döma till ut i hans stad heller att ni åker halva resan för ug vh och har du ev och inte visar samarbete kring ug kan du förlora för du inte sätter barnets rätt till ug med sin andra förälder högre så ja du har en del att förlora om det går till advokater och te förutom advokatkostnaden i sig som är dyr men du bekostar din advokat själv inte han!

Nej det gör jag verkligen inte, men HAN kastade ut oss och han var med på att vi flyttade tillbaka till min hemstad. Eller skulle jag och mitt barn kanske bott på gatan?! Jag hade inget annat val än att flytta hit.

Jag försvårar inte deras umgänge på något sätt, han är fri att komma hit när han vill och umgås med våran dotter. Jag har dessutom sagt det att han i framtiden, när han byggt upp sin relation med henne och hon blivit äldre så får han mer än gärna ta med henne till sin hemstad en vecka eller vad han nu vill. Men hon är bara 6 månader och har inte den relationen till sin pappa.

Jag kan i nuläget inte vara den som åker ner med henne för jag har inte den ekonomin. Han har det, inte jag.

Får han inte träffa ungen hur ska de bygga upp en relation då enl dig? Du försvåra ug genom att flytta så långt en tagit en lyhörd i samma stad.

Vadå inte får träffa sitt barn?! Han får träffa henne hur mycket han vill men han kan inte börja med att komma hit, hämta henne, åka över de 50 mil och sedan ha henne i en vecka. Han får bo här dessutom men han vill inte. Han kan inte ta med henne ÄNNU eftersom att han inte kan ta hand om henne, han har aldrig gjort det förut och aldrig visat intresse för det heller. 

Jag var tvungen att flytta, jag hade INGENTING där förutom honom. Testa få en bostad i Sthlm.. Nästan omöjligt och speciellt för mig som inte har den inkomsten.  

Men ts hejda ner dig så små barn rekommenderas ha ug ofta men kort tid par timmar 3-4 ggr/ v och sen bygger man på när barnet är tryggt. Indirekt när du drar 50 mil förstör du deras ug och deras kontakt. Det ser tr hårt på! Att sedan skylla på jag har ingen där nere det bryr inte tr sig om det visste du när ni skaffa barn eller hur. Du hade kunnat kolla närliggande kommuner för bostad Södertälje har många lediga liksom Eskilsson Flen mfl så drar han dig till tr så ligger du risigt till ansöker han dessutom att få boendet så har han goda chanser då du drog 50 mil och försvårar deras kontakt. Hans chanser är goda för boendet om han är en bra människa. Men då du inte skrivit om hans tillkortakommanden så ligger inga problem och allt som talar mot han du säger nu är missfall efterkonstruktion för att rättfärdiga ditt försvårande av ug

Du får det att låta så himla enkelt. Under tiden medans jag kollade lägenhet o.s.v skulle jag bott på gatan då? Ja jag visste innan vi skaffade barn men vi har ALLTID varit överens om att tar det slut flyttar jag och vårat barn till min hemstad. Iallafall i början, mina planer är och har alltid varit att jag ska ner dit igen men först måste jag börja stå på mina egna fötter. Han kommer få ha henne vv men just nu går inte det. 

Du måste ju vara helt.. Ska jag på allvar lämna ifrån mig min 6 månaders till (visserligen hennes pappa) någon som ALDRIG tagit hand om henne, som så fort hon skrek fick panik och skällde ut mig för att hon skrek, som aldrig gjort mat eller matat henne självmant, aldrig bytt en blöja om det inte vore tjat från mig, aldrig stigit upp på natten när hon vaknat och heller inte på morgonen. 

Som under våra bråk skrikit till mig att han aldrig ville ha ett barn, som knarkat, sålt och dessutom blivit dömd för det?! 

Jag är vad? Du planerar hit och dit ja gör det inte säkert att tr faller sin dom som du planerar tänk på dejt! Finns dom att du lämnar ungen har du inte mycket val! Jag berättar hur lagen ser ut och vad som gäller om du inte är nöjd med den får du aktivt jobba så den passar ditt planerande som rättfärdigar ditt felande. Att han blivit dömd kan du inte ha mot han det är här och nu som gäller och du valde att skaffa unge med han.

Ja men jag hade redan gått hälften av grav när han blev dömd. 

Ja och det tar tr hänsyn till om det går så långt att han stämmer dig tror du? Jag tror oxå de tänker att oj han var dömdka vi vara snalla och tycka det är okej att ts förstör ug. Hm mycket har jag sett i tr men faktiskt aldrig det

Lyssna inte på alla stolpskott här. Du var nyförlöst och blev utsparkad. Du gjorde rätt när du flyttade tillbaka till dina vänner och din släkt. Förstår inte alla i tråden tänker sig att du skulle bott på gatan för att inte försvåra umgänget.. Det gjorde pappan själv när han slängde ut dig. Lämna inte ifrån dig barnet till pappan en vecka. Det skulle va direkt olämpligt och skadligt för barnet. Ring familjerätten och rådfråga dem om hur du ska göra istället. Kanske kan ni tillsammans gå dit också för samarbetssamtal och diskutera upplägget kring barnet.