Tveksam till adoption
Hej
Jag har en liten klimp i min famn och kan inte skriva så långt som jag skulle vilja, vill ändå säga att jag helt håller med i Chatnoirs alla inlägg, mycket kloka!
Jag tänker att det är vanligt att en av parterna i ett par är steget före och den andre steget efter i barnplaner oavsett vilket sätt man planerar. Jag skulle verkligen rekommendera dig att bestämma dig för att gå vidare i era adoptionsplaner, se bröllopet som starten på ert nya barnväntande om än i fall ni vill det en lite mer offentlig start än andras samlag! Gå sedan den obligatoriska föräldrautbildningen där ni får kunskap och möjlighet att ventilera med andra i samma situation. Jag läser att du inte vill ge din sambo falska förhoppningar, se det istället som att ni på detta sätt ger er en chans att bli föräldrar och om du efter kursen fortfarande är tveksam så får ni ta tag i fortsättningen på livet utan barn då för när man beslutar sig för adoption måste tvivlet över att kunna knyta an till ett barn man inte burit vara borta. Många funderar som du på om de kommer att bli en bra förälder under tiden man försöker få barn och väntar barn men det är helt andra frågor än den om man kan knyta an till sitt barn om någon annan fött det.
Med tanke på er ålder så är det bråttom, ni måste dra igång denna process SNART om ni ska hinna men samtidigt lova er själva och ert blivande barn att dra i nödbromsen INNAN ni skickar papper till ett land om ni då inte är HELT säkra på att detta är vad ni vill och att ni kommer att kunna knyta an.
Till sist vill jag intyga att Adoption är ett fantastiskt sätt att bli förälder på om jag skulle försöka få ett barn till skulle jag tveklöst adoptera (jag har ett barn som jag väntat i magen och ett jag väntat i hjärtat).