Vet du varför du känner dig osäker med adoption? Försök att känna efter varför och fundera sedan om vad du kan eller vill göra åt det. Fundera sedan på vad som är viktigast, är denna osäkerhet större än viljan att bli förälder? Lycka till!
Ja det är ju svårt att veta i förväg. Vi har flera adopterade i vår familj och vänkrets och där har adoptionerna fungerat jättebra! Att vänta på ett adoptivbarn har varit som en graviditet fast en mer psykisk än fysisk. Min faster var i din ålder när de adopterade mina kusiner.
Men de ville verkligen ha barn och den längtan var stark. Det finns nog ingen som egentligen kan ge råd om hur ni ska göra, det måste ni känna själva!
Nu kan jag ha fel men är det inte så att man måste ta ett aktivt val för ett barn med särskilda behov? Och att fler väljer det eftersom antalet barn som ska adopteras har minskat och att det därför är svårare att adoptera idag än för några år sedan?