MalinJoo

Äldre 5 Jul 18:58

19 svar

HJÄLP

Jag är hemma mamma till mina underbara pojkar.

Nu är jag i en livskris. Min äldsta är nu 3½ år och är född 11 veckor för tidigt. Han är fortfarande mycket liten för sin ålder. Ligger 2½ under medel och ser ut som en 2 åring.

Nyss fick vi en grabb till, han är välmående och underbar, men han är verkligen en stor klump. Nu är han 4 månader och ligger 3 över medel och är jätte snabb i utvecklingen. Han har redan ärvt min äldsta sons kläder som den äldre kommer ihåg att han haft!

Jag mår jätte dåligt av allt detta, jag älskar dem båda, men jag mår så dåligt att de är så anorlunda. När folk ser min äldsta som är så liten, säger dem "men åh han är ju så liten", och när de ser den yngre, säger dem "åh vad han är stor".

*suck* jag vill jätte gärna komma i kontakt med andra föräldrar som har erfarit liknande situationer, eller någon som har några kloka råd :)

Mvh Malin

MalinJoo

Äldre 5 Jul 20:08

#2

SIN74 skrev 2012-07-05 19:54:09 följande:

Min minsting växer snart i fatt syskonet. Jag fick jämt höra att äldsta var så liten och nätt, nu är det mer, så spinkig, inget att stå i emot kyla med. Minstingen är för tidigt född men mycket större. Fick höra att han var knubbig. Värst är dock att den ýngre är snart i fatt.

Jag har fått lära mig att inte lyssna på andra. Båda barnen är jättefina och enligt bvc är det inga bekymmer. Äldsta går på kontroller.

Försök att skaka av dig de kommentarer du får. Huvudsaken att barnen mår bra. De är finast i världen oavsett!!

Tack för svar :) Men har du märkt att den äldre mått dåligt eller reagerat på stl skillnaden, och dumma kommentarer?

Min äldsta, kan komma och fråga "mamma, är jag liten?" det skär i hjärtat kan jag säga!

MalinJoo

Äldre 8 Jul 13:21

#5

Parasit skrev 2012-07-08 09:18:14 följande:

Min äldsta föddes sexton veckor för tidigt, och den yngste bara fem veckor tidigt. Redan vid 1½ års ålder hade den yngre börjat växa ikapp den äldre och de senaste åren har de varit exakt lika stora.
Nu är den yngre den störste. Utomstående brukar anta att de är tvillingar, men annars hör vi sällan något. Andra barn kan vara elaka och kalla henne för bebis och det har varit jobbigt på förskolan på grund av det i perioder. Men jag pratar mycket med henne om det. varför hon är lite mindre, vilka fantastiskt starka egenskaper hon har och om kroppars olikheter.

Tack för svar! Jag tror också det är viktigt att prata med honom ju äldre han blir, men att värja från andras kommentarer är skit svårt ändå. Min äldre son var mycket tillväxthämmad när han föddes, och är det fortfarande, förhoppningsvis kommer han få sk. hormonbehandling. Är det något de pratat om till er?

Mvh

MalinJoo

Äldre 11 Jul 12:09

#7

MammanJulia skrev 2012-07-09 22:16:09 följande:

Jag vet inte om det är till någon tröst men jag var som din äldre son lika stor som min nästan två år yngre syster när jag var liten. I perioder var hon till och med större än mig:) Der var inget jag på något sätt led av även om jag ibland undrade varför det var så. Jag vet att min lillasyster stundvis kunde tycka det var jobbigt men för det allra mesta var det bara roligt eftersom alla trodde vi var tvillingar!

Tack för dina ord, det hjälpte faktiskt! Hur många veckor prematurt var du? Var det så att de gav dig hormonbehandling?

Mvh Malin

MalinJoo

Äldre 14 Jul 21:13

#9

MammanJulia skrev 2012-07-11 21:13:44 följande:

MalinJoo: Jag var inte prematur utan bara liten men i tonåren kom jag ikapp "naturligt". Däremot har jag en dotter som är prematur, 8 veckor och hon är också väldigt kort. Men än så länge är hon så liten att hon inte märkt av det, hon är bara 5 månader.

Vad skönt att höra att du kom i fatt i tonåren! Det var också det dem sa till oss, men samtidigt är det jobbigt att bara gå och vänta på att han ska komma in i puberteten. Det har samtalas om hormonbehandling ev till hösten våren, och gode Gud vad jag hoppas han får det!!! Just nu tror nästan alla att han är 2 år, fast han är 3½ år!

Hur ligger er dotter på tillväxt kurverna?

Mvh Malin

MalinJoo

Äldre 15 Jul 15:39

#11

MammanJulia skrev 2012-07-15 10:34:06 följande:

Jag förstår att det är jobbigt, hoppas på behandlingarna! Hon ligger 2 under på längden just nu. Har din son alltid legat 2.5 under eller har det ändrats under åren?

Han vägde 994 gram i vecka 29+3 och var mycket tillväxthemmad, lätt för tiden. Jag hade fått en svår och snabb utvecklad preeklamsi, så han höll helt enkelt på att dö där inne. Jag kommer inte ihåg i huvudet hur mycket ner från medel han var då... (är på semester, så jag har inte papprerna här) men jag vet att det var 3 under i alla fall. Så han har gått från någonstans under 3 till 2½. Så man kan säga saaaaaakta upphämntning.

Men att tillägga om detta är att han var som sagt tillväxthemmad förmodligen från början. Andra prem barn som låg inne från samma vecka som han, vägde i linje med den vecka som de var födda, och de vet jag har växt i kapp.

Har din tjej hämtat upp sig från när hon föddes?

Läkaren sa att om ett barn vid 4 års ålder fortfarande ligger under med 2½-3 och under så är tillväxthormon relevant.

MalinJoo

Äldre 22 Jul 19:59

#13

Bellas7 skrev 2012-07-21 00:58:38 följande:

Kan ge ett positivt svar. Mina pojkar föddes båda i v 35. Det skiljer två och ett halvt år mellan dem. Den stora grabben, smal liten. Lilla grabben stor och lång. Jobbigt för den
Äldsta alltid. Att vara minst. Idag är stora grabben 19 år och vägen 80 kg är 185 lång, lilla grabben tio kilo mer lika lång. De växte olika totalt olika men nu samma resultat. Så bar inte orolig han växer om lillebror i olika omgångar :)

Tack, dina ord blev en uppmuntran till mig, bara det att vägen dit känns lång...

Nu när dina pojkar är stora, har du pratat med dem om hur de kände sig när de växte upp?

Var någon av dem tillväxthemmad från början?

Mvh Malin

MalinJoo

Äldre 25 Jul 15:46

#16

Parasit skrev 2012-07-25 13:09:10 följande:

Visst är det! Hon blir ju väldigt ledsen under de episoder då andra kallat henne bebis och så, men nu kan hon själv förklara varför hon är liten. Hon säger ofta "Jag var liten som en fågelunge när jag föddes och vägde mindre än ett smörpaket, tänk att jag ändå har blivit så här stor!"

De har pratat om det men så länge man inte har brist på hormonet så ville de inte ge. Hon kommer antagligen bli väldigt kort (jag är inte så lång jag heller) lillebror verkar brås på deras pappa och växer nog om mig i tonåren

Tack, jag blev rörd till tårar när jag läste hur din lilla flicka talade om sig själv, vilken förståndig liten tjej! Och bra föräldrar som med vishet förklarat det för henne. Det var mycket uppmuntrande.

Men menar du att hon fick göra en tillväxt utred ändå, och att de kom fram till att hon hade tillräckligt med hormber? Hur långt under medel var hon då?

MalinJoo

Äldre 25 Jul 15:48

#17

Bellas7 skrev 2012-07-23 14:26:20 följande:

Den stora sa att det ibland var lite jobbigt men när de var runt 4-7 år så var de lika stora och då upplevde han att det var bra. Jag har alltid behandlat den äldsta äldst med att han får vara uppe en halvtimme längre än sin bror osv. Från det pojkarna var runt tio har de varit bästisar. Så var inte orolig, de växer olika men blir samma resultat.

Tack för svar! Det tyckte jag var en klok ide, att låta dem vara uppe olika länge. När den tiden kommer sen ska jag komma ihåg det :)

Jag är i kontakt med en psykolog om detta jobbiga, och berättade för henne vad bra detta forum är. Det betyder jätte mycket för mig att få perspektiv genom andra mammor, man känner ju sig ensam och inlåst i sina tankar, och tror man är helt ensam att känna såhär.

Mvh Malin

HJÄLP

INNEHÅLL