HJÄLP

Min minsting växer snart i fatt syskonet. Jag fick jämt höra att äldsta var så liten och nätt, nu är det mer, så spinkig, inget att stå i emot kyla med. Minstingen är för tidigt född men mycket större. Fick höra att han var knubbig. Värst är dock att den ýngre är snart i fatt.

Jag har fått lära mig att inte lyssna på andra. Båda barnen är jättefina och enligt bvc är det inga bekymmer. Äldsta går på kontroller.

Försök att skaka av dig de kommentarer du får. Huvudsaken att barnen mår bra. De är finast i världen oavsett!!

Tack för svar :) Men har du märkt att den äldre mått dåligt eller reagerat på stl skillnaden, och dumma kommentarer? 

Min äldsta, kan komma och fråga "mamma, är jag liten?" det skär i hjärtat kan jag säga! 

Nja, någon gång har äldsta fått höra att hon är  minst i klassen. Nu är hon land de minsta så nu har jag inget hört.
Häromdagen köpte vi kläder i samma storlek till dem. Då tyckte hon att det var ju fuskit.

Vi har mestadels justa människor omkring oss som låter bli att kommentera.

Troligtvis kommer er minsting att plana ut. Min minsting växte hejdlöst till en början men runt 8-10 månader lugnade det sig.

Min äldsta föddes sexton veckor för tidigt, och den yngste bara fem veckor tidigt. Redan vid 1½ års ålder hade den yngre börjat växa ikapp den äldre och de senaste åren har de varit exakt lika stora.
Nu är den yngre den störste. Utomstående brukar anta att de är tvillingar, men annars hör vi sällan något. Andra barn kan vara elaka och kalla henne för bebis och det har varit jobbigt på förskolan på grund av det i perioder.  Men jag pratar mycket med henne om det. varför hon är lite mindre, vilka fantastiskt starka egenskaper hon har och om kroppars olikheter. 

 

Tack för svar! Jag tror också det är viktigt att prata med honom ju äldre han blir, men att värja från andras kommentarer är skit svårt ändå. Min äldre son var mycket tillväxthämmad när han föddes, och är det fortfarande, förhoppningsvis kommer han få sk. hormonbehandling. Är det något de pratat om till er?

Mvh 

Jag vet inte om det är till någon tröst men jag var som din äldre son lika stor som min nästan två år yngre syster när jag var liten. I perioder var hon till och med större än mig:) Der var inget jag på något sätt led av även om jag ibland undrade varför det var så. Jag vet att min lillasyster stundvis kunde tycka det var jobbigt men för det allra mesta var det bara roligt eftersom alla trodde vi var tvillingar!

Tack för dina ord, det hjälpte faktiskt! Hur många veckor prematurt var du? Var det så att de gav dig hormonbehandling?

Mvh Malin 

MalinJoo: Jag var inte prematur utan bara liten men i tonåren kom jag ikapp "naturligt". Däremot har jag en dotter som är prematur, 8 veckor och hon är också väldigt kort. Men än så länge är hon så liten att hon inte märkt av det, hon är bara 5 månader.

Vad skönt att höra att du kom i fatt i tonåren! Det var också det dem sa till oss, men samtidigt är det jobbigt att bara gå och vänta på att han ska komma in i puberteten. Det har samtalas om hormonbehandling ev till hösten våren, och gode Gud vad jag hoppas han får det!!! Just nu tror nästan alla att han är 2 år, fast han är 3½ år!

Hur ligger er dotter på tillväxt kurverna?

Mvh Malin
 

Jag förstår att det är jobbigt, hoppas på behandlingarna! Hon ligger 2 under på längden just nu. Har din son alltid legat 2.5 under eller har det ändrats under åren?

Han vägde 994 gram i vecka 29+3 och var mycket tillväxthemmad, lätt för tiden. Jag hade fått en svår och snabb utvecklad preeklamsi, så han höll helt enkelt på att dö där inne. Jag kommer inte ihåg i huvudet hur mycket ner från medel han var då... (är på semester, så jag har inte papprerna här) men jag vet att det var 3 under i alla fall. Så han har gått från någonstans under 3 till 2½. Så man kan säga saaaaaakta upphämntning. 

Men att tillägga om detta är att han var som sagt tillväxthemmad förmodligen från början. Andra prem barn som låg inne från samma vecka som han, vägde i linje med den vecka som de var födda, och de vet jag har växt i kapp.  

Har din tjej hämtat upp sig från när hon föddes?

Läkaren sa att om ett barn vid 4 års ålder fortfarande ligger under med 2½-3 och under så är tillväxthormon relevant.

 

Kan ge ett positivt svar. Mina pojkar föddes båda i v 35. Det skiljer två och ett halvt år mellan dem. Den stora grabben, smal liten. Lilla grabben stor och lång. Jobbigt för den
Äldsta alltid. Att vara minst. Idag är stora grabben 19 år och vägen 80 kg är 185 lång, lilla grabben tio kilo mer lika lång. De växte olika totalt olika men nu samma resultat. Så bar inte orolig han växer om lillebror i olika omgångar :)

Tack, dina ord blev en uppmuntran till mig, bara det att vägen dit känns lång...

Nu när dina pojkar är stora, har du pratat med dem om hur de kände sig när de växte upp?

Var någon av dem tillväxthemmad från början?

Mvh Malin 

Den stora sa att det ibland var lite jobbigt men när de var runt 4-7 år så var de lika stora och då upplevde han att det var bra. Jag har alltid behandlat den äldsta äldst med att han får vara uppe en halvtimme längre än sin bror osv. Från det pojkarna var runt tio har de varit bästisar. Så var inte orolig, de växer olika men blir samma resultat.

Visst är det! Hon blir ju väldigt ledsen under de episoder då andra kallat henne bebis och så, men nu kan hon själv förklara varför hon är liten. Hon säger ofta "Jag var liten som en fågelunge när jag föddes och vägde mindre än ett smörpaket, tänk att jag ändå har blivit så här stor!"  
De har pratat om det men så länge man inte har brist på hormonet så ville de inte ge. Hon kommer antagligen bli väldigt kort (jag är inte så lång jag heller) lillebror verkar brås på deras pappa och växer nog om mig i tonåren

Tack, jag blev rörd till tårar när jag läste hur din lilla flicka talade om sig själv, vilken förståndig liten tjej! Och bra föräldrar som med vishet förklarat det för henne. Det var mycket uppmuntrande.

Men menar du att hon fick göra en tillväxt utred ändå, och att de kom fram till att hon hade tillräckligt med hormber? Hur långt under medel var hon då? 

Tack för svar! Det tyckte jag var en klok ide, att låta dem vara uppe olika länge. När den tiden kommer sen ska jag komma ihåg det :) 

Jag är i kontakt med en psykolog om detta jobbiga, och berättade för henne vad bra detta forum är. Det betyder jätte mycket för mig att få perspektiv genom andra mammor, man känner ju sig ensam och inlåst i sina tankar, och tror man är helt ensam att känna såhär.

Mvh Malin 

 

Nej, det fick hon inte utan de ansåg att hon ändå fortsatte växa och följa sin egen kurva som ligger på -2,5. De skulle konsultera någon annan läkare och efter det har jag inte hört mer så det verkar ha blivit en bedömning att det inte behövdes.  

Hej. Jag har också barn med extremt stor storleksskillnad så där.
Min dotter är 3,5 år och väger 11 kg. När hon föddes vägde hon 400g.

Min son är 7 månader och väger snart 10kg, Han vägde 4660g när han föddes. han vägde alltså 11,5 gånger mer än dottern vid födseln.

Innan lillebror kom kunde jämnåriga barn säga "titta en bebis" och peka på min flicka.
Men nu sen hon fått en lillebror så är hon ingen bebis i andras ögon längre eftersom han är mindre.
(Men det står inte på förrän han vuxit om henne)

Men det här är inget jag ororar mig särskilt mycket över. Alla barn är olika.  Så länge båda är glada och mår bra så spelar det ingen roll vem som är störst.
Och när dagen kommer då hon börjar undra varför lillebror som är 3 år yngre är större så är det bara att förklara varför. :)