Vi som är överviktiga & gravida.

Jag var på RUL igår, allt såg jättefint ut. :) Så himla lättad! Jag trodde att det skulle bli svårare att se pga mycket "fluff" på magen men det var inga problem, hon såg alla artärer etc hur bra som helst. Får en liten pojk runt 14 januari. 

I slutet av september ska jag på blodflödesmätning i moderkakan och fostret på specialistmödravården, var inte medveten om denna kallelse (önskar verkligen de ville säga till innan så man vet vad det handlar om) och som jag fattar det, efter att ha slagit upp det på gamla goa Google, så är det något som "kan bli aktuellt om fostrets tillväxt inte följer normala värden". Vilket är underligt eftersom fostret är precis normalstort enligt RUL igår, och även normalstort vid ultraljudet vecka 12. Men det kan ha att göra med mitt blodtryck också, att de kollar efter risken för havandeskapsförgiftning på det sättet. Blodtrycket sist jag kollade var 130/90 tror jag, så det är nog inte katastrofhögt. Bra att de kollar hur som helst, bättre att vara på den säkra sidan. 

Låter ju jättebra allting! Jag förstår att du inte orkar motionera så mycket i första trimestern, jag var fullständigt slut vecka 8-11. Alltså så att bre en macka kändes helt oöverstigligt jobbigt. Ibland hasade jag runt kvarteret, men det var ungefär max, speciellt som jag blev mer illamående av att gå - var tvungen att stanna var femtionde meter. Tror de glömmer att det verkligen kan kännas som att ha influensa, att man är totalt utmattad. Så snart jag mådde bra igen så började jag gå ut och gå, men jag tror ärligt talat inte motion hjälper mot DEN sortens trötthet, det kan hjälpa om man är lite trött men knappast när man är helt utslagen. Men det är inte lönt att ta upp till diskussion, man bara nickar och håller med. ;)

Hur som, grattis till dina fina värden! Visst är det kul med hjärtljuden, låter som en liten häst! 

Risken/chansen, hur man nu väljer att se på det, finns att hungern går över förr än du anar. Jag var också vrålhungrig i vecka 6 och åt morötter och allt möjligt för att inte vara så hungrig jämt (rätt mycket mackor också..), sen kom vecka åtta och jag ville inte se åt mat.. levde på salta pinnar och citronvatten. Det blev bättre, men jag gick ändå ner tio kilo i rask takt. 

Nu i andra trimestern äter jag enligt tallriksmodellen, halva tallriken grönsaker/sallad för det mesta, lagad mat till både lunch och middag för jag står mig bättre då och blir mindre sugen. Tror det blir ungefär 1600-1700 kcal och det är rätt lagom - orkar iaf inte äta mer än så. Snacks äter vi lite på helgen (typ en liten portionsskål var), godis brukar jag inte köpa i vilket fall. 

Jag äter MYCKET bättre nu än när jag inte är gravid, kan jag säga! Önskar att det håller i sig sen också. Vill gärna lära mitt barn bra vanor, kommer från ett hem med ganska osunda matvanor själv, med en mamma som alltid åt för lite mat och fyllde på med socker och jojobantade jämt, och en pappa som åt på väldigt oregelbundna tider, ofta mitt i natten, mycket mackor och mycket gatukök, pga sitt jobb. Det är givetvis inte bara därför jag är tjock, maten flög inte in i min mun mot min vilja i vuxen ålder pga mina föräldrar liksom, men det är en del av storyn. Min mamma tror t.ex att jag ska bli tjockare av att äta riktig lunch istället för t.ex en tallrik fil, när det är exakt tvärtom - har gått ner varje gång jag börjat käka lunch. Men det kräver ju mer matlagning och planering av en också tyvärr. 

Har inga tips om jeans tyvärr för jag använder inte det, men har köpt ett par gravid-/amingsklänningar av trikå, gravidleggings och vanliga bh-ar på bonprix. Klänningarna är jättesköna och ganska fina men tappade formen fort - tunn trikå. Bra och bekväma leggings, inte sladdriga. Bh-arna är väl helt okej, varken jättebra eller jättedåliga - väldigt billiga jämfört med vad jag brukar behöva betala! Kommer nog att köpa mer kläder därifrån snart. 

Tror bara det är Bonprix av de svenska sajterna/butikerna som har mammakläder över storlek 46. Sen kan man ju köpa många plagg i bara stora storlekar också iofs, allt måste inte vara gravidkläder. Asos har rea just nu på sina kläder, de går väl upp till storlek 56 tror jag (UK size 28). Tycker de har de finaste kläderna i plusstorlekar. Ellos kan ju ha en del ibland. 

Jag var på första rutinbesöket idag hos barnmorskan, vecka 21+1. Var nervös trots att det gått bra på ultraljudet, för jag känner inga rörelser än, och så var jag också nervös för att jag skulle ha fått högre blodtryck över sommaren.  

Blodtrycket hade jag sänkt från 131/95 till 125/80 sedan sista juni - morskan var så glad att hon nästan klappade i händerna, och jag med. Nu är mitt blodtryck normalt! Jag är så himla glad för att jag fått ner blodtrycket själv. Fick lyssna på barnets hjärta som slog stadigt, han sparkade också men det känner jag tyvärr inte än. OCH jag fick en komplimang för mina magmuskler när hon kollade SF-mått! Blev så paff så jag höll på att trilla av britsen. 

Vi var jätteglada när vi gick därifrån. :)

Ja, jätteskönt! Jag har promenerat minst en halvtimme varje dag hela sommaren och tagit en tesked kanel i te eller på naturell yoghurt varje dag eftersom kanel ska sänka både blodtryck och blodsocker rätt så omgående. Sen har jag också gått ner lite i vikt, men det tror jag påverkar mindre än motionen. Jag var väldigt stillasittande innan jag blev gravid samt under första trimestern (illamående), men skärpte mig i och med mitt höga blodtryck. Sen kan nog stressen i första trimestern också inverkat på blodtrycket, vi mådde skitdåligt då, var alltid oroliga. Sen när vi gjort NIPT och det var bra så kunde vi slappna av mer. 

Jag har en flödeskontroll av navelsträngen inbokad i slutet av september pga det här höga blodtrycket (som jag alltså inte har längre), men jag tänkte att jag går på den ändå, bättre en kontroll för mycket än en för lite. 

Hoppas jag också! Håller tummarna. 

Nån som varit på flödeskontroll någon gång? Jag var på det i veckan, de kollade blodkärlen i navelsträngen och blodkärlen i ljumskarna som då går till moderkakan. Det var inte obehagligt alls, det gjordes med ultraljud. Tyvärr får man inte se nåt kul på skärm i taket eller så, de zoomar bara in på kärlen. Flödet i navelsträngen var normalt men flödet i ljumskarna var pyttelite nedsatt - hur mycket sa hon inte, bara att det var "pyttelite", och att de förmodligen inte kallat tillbaka mig igen om det inte vore för att jag tillhör en riskgrupp genom att vara både gammal och tjock. :P Nu ska jag dit igen om en månad för säkerhets skull. 

Har man dåligt flöde kan ju fostret bli tillväxthämmat, så det är klart att även en liten nedsättning känns lite sisådär kul. Nu var iofs läkaren inte orolig för det, utan hon sa "gå hem och glöm det tills nästa gång vi kallar dig, vi räknar det som normalt tills vidare". Fast eftersom jag ändå måste gå dit spelar det ingen roll vad hon kallar det för, egentligen. 

Jag hatar att vara på spec-mödravården pga tidigare dåliga erfarenheter vid KUB och missfall, så när jag ska dit kan jag inte sova.. alls. Kom dit kl 8, hade sovit knappt 2 timmar och mitt blodtryck var såklart högt då, 131/90 och har legat på 125/78 nu ett bra tag vid kontroller på MVC. Så därför fortsätter de kalla mig till spec-mödravården vilket blir en ond cirkel - ju mer jag måste dit desto mer stressad blir jag. Jobbigt! Ändå är det ju bättre att bli kollad en gång för mycket. 

Ja, det känns tråkigt, hade varit skönt att bara fortsätta gå på vanliga kontroller på mvc. Men nästa gång ska de göra ett ultraljud samtidigt som jag förmodar är ett tillväxtultraljud då, så det blir väl nåt kul med det hela iaf, att få se honom. 

Jag har bara mätt SF-kurva två gånger, första gången var den 26 cm i vecka 21, vilket var ju då extremt högt, idag var den 29 cm i vecka 25+4, fortfarande i överkant. Jag fick inget besked om vad bm tyckte om det, hon sa bara "ja, det har växt lite, så det är ju bra". Hon är väl inte så benägen att göra en orolig i onödan. Jag tror fortfarande det är lite väl stort, men kan ju vara mängden fostervatten också. Om två veckor får jag väl se lite mer konkret hur stor han kan tänkas bli ungefär. Hoppas verkligen normal! Visserligen oroar jag mig för jättebebis men jag oroar mig mer för att han ska bli en minibebis. :(