Nu har bägaren runnit över, jag orkar inte mer!

Tack så mkt för era svar!

Princess77, vad härligt att höra... Det finns ändå hopp Man mår alltid lite bättre när man får höra solskenshistorier, även om livet känns lite hopplöst just nu

Ja, det har vi. Tänkte ringa idag men det blev aldrig av. Får göra det nästa vecka.. Känns som jag behöver prata med någon utomstående, mest bara prata av mig...

Kram

Findusia; Jasså? Åter igen, skönt att höra att man inte är ensam... Grattis till både dig och Princess77 som tillslut lyckades.. Vilken lycka det måste varit när ni äntligen fick erat plus!! Just nu känns det så långt borta för mig, som att jag aldrig kommer att få uppleva det...

Kram på dr

Tack till allihop för era peppande svar!

Vilka solskenshistorier... Man blir så himla glad över att läsa när andra lyckas efter så lång tid, tack till er.
Fiffig och Äralltupptaget: Hoppas verkligen att det ska bli vår tur snart! Vi är så himla värda detta 

Nevermind: När man redan mår så jäkla dåligt som jag gör (oavsett hur lång tid man försökt) så är det inte så jäkla kul när man trampar på en, jag ligger liksom redan ner!! Snälla du, jag äger mina egna tankar och känslor, dem kan ingen annan säga något om.. Ett år är för mig väääldigt länge, speciellt när man så himla gärna vill det här.
Mår jag dåligt och vill spy galla över mitt liv så gör jag det för att sedan ta nya tag igen, jag kan tyvärr inte se något positivt i detta. Alla har vi bra och dåliga dagar och när jag nu skriver av mig är det sista jag vill att någon trycker ner mig ännu mer. Har du andra tankar och åsikter, håll dem för dig själv!
Alla par som aktivt försökt bli med barn i ett år utan resultat klassas som ofrivilligt barnlösa, det är inget jag hittar på! Du behöver inte skriva något mer i den här tråden, tack!

Kram på er och hoppas vi fortsätter peppa och skriva till varandra!

 

Nu ligger allting på paus ett tag.. Gällande utredningen alltså. Vi ska försöka själva nu och sedan höras i höst igen och kolla hur det går för oss, har vi ingen bebis i magen då så ska vi ställa oss i kö för fertilitetsbehandling. Så är det tänkt, men jag hoppas ju såklart att jag ska hinna få en liten knodd i magen innan dess. Längtar så mycket till det blir min tur att få skrika ut till världen att jag ska bli mamma (kommer dock vänta rätt lång tid tills kan vågar berätta för den stora massan).
Jag kan verkligen dagdrömma om den dagen då jag får ett positivt graviditetstest, vilken otrolig lycka! Att få det bekräftat, vi ska bli mamma och pappa Jaja, en vacker dag ska vi väl allihop få vara med om detta, det gäller nog att ha tålamod, tålamod och åter igen tålamod, svårt som attan, men tyvärr är nog så fallet. 
Hade ÄL tis och ons, hoppas det satte sig den här gången! Har haft som mensvärk/ägglossningsvärk i 2 dagar nu, säkert bara inbillning och åter igen en släng av skengraviditet

Vad är egentligen det här pergo? Kan jag också få det utskrivet till mig el är det receptfritt? Fiffig; det visade inte på ngr fel i er utredning heller va? Hur gick du tillväga för att få Pergo?

Kram på er! 

Oj vilken resa du gör "äralltupptaget"! Men vad gör man inte för att få en liten i magen ❤
Hihi, jag ska också ha mens då 11e, 12e juli.. Hoppas vi slipper den allihop nästa gång!
Jag följs gärna åt lite såhär ibland om det är ok för er tjejer? Kan va skönt att ventilera lite och höra hur det går för er i eran kamp om bebis

Kämpa på och lycka till allihop, kram!!

Tack så mkt Steffi!
Ja, när man väl fått sin lilla knodd är det säkert värt varenda tår, vägen dit är ju bara så olidlig
Men jag ser det såhär, jag tror de allra flesta av oss kan få barn, för vissa går det undan medan för andra tar det sin lilla tid.. Vi kommer bli mammor, en dag! Det är bara frågan om när.. Om inte annat, när det väl blir vår tur så är vi mer än redo för att bli föräldrar och den lilla kommer vara så otroligt efterlängtad och älskad så det finns inte
Kram

Välkommen jagvill85
Visst är det ibland skönt att bara släppa allt som har med försök till bebis att göra och åka till jobb.. Det är mkt på mitt jobb nu under semestern, får mig att tänka på annat ett tag, kan behövas då den här kampen tar på krafterna... Vi om ngr vet det..
Tack så mkt Steffi för din lyckönskningar, betyder mkt!
Skönt att ha en tråd där vi kan följas åt och peppa varann.. Tycker lite synd om sambon hemma som jag lämpar över alla känslor på en stup i kvarten, kan vara skönt att komma in här och skriva av sig lite också
Lycka till hos läkaren både jagvill85 och fiffig, håller tummarna för er!

En annan sak; Ska mens om 1 vecka, har så ont i brösten att jag knappt kan röra dem...! Dessutom har jag haft som mensvärk/ägglossningsvärk sen i lördags! Ont i brösten innan mens brukar jag ha, men verkligen inte värk i kvinnomagen så himla tidigt som 12 dagar innan mens..
Säkerligen är det skengraviditet åter igen och mensen kommer som ett brev på posten nästa vecka!

Kramar

Ålder: Jag 25 sambon 31...
Försökt sedan: Juni 2011

Startade utredning i april 2012 som visade att inget var fel på någon av oss, nu ska vi fortsätta försöka på egen hand tills i vår då vi får ytterligare hjälp om inget hänt..
Väntar min mens på tisdag 10 juli, tänkte börja ta gravtest nu på måndag

Vad bra! Nu har vi lite struktur och vet lite mer om varandra, känns riktigt bra det här!

Jag anser att hur pass jobbigt man tycker det är beror inte på tiden man försökt, utan vad man är för typ av människa, vilka känslor man har, hur gärna man faktiskt vill det här etc etc...
Sedan kan jag känna extremt mycket med dem som försökt i flera flera år, så otroligt starkt gjort. Men som sagt, när man som vi vill detta så otroligt gärna så lär man sig nog bara leva med det hur många år det än tar, man har liksom inget val.

Idag är en rätt bra dag, konstigt det där kan vara. Vissa dagar är pest då man verkligen avskyr allting medan dagen efter  kan vara hur bra som helst.
Det jag tycker är det allra jobbigaste ju nu, det är alla jäkla Facebook-statusar där man visar bilder på antingen ultraljud el på sin bebismage.... Dessutom verkar det vara något jäkla babyboom på mitt jobb nu, ploppar ungar till höger och vänster och den ena efter den andra tillkännager sin graviditet.. Kul för dem, absolut! Meeeeeen, jag sjunker liiite lägre varje gång...
Kändes bra för ett tag då en jobbarkompis som är gravid precis gått hem på mammaledighet, tänkte då att jag slapp bli påmind om mitt missyckande varje gång jag såg hennes fina mage.. Vad tror ni händer?
En annan kollega kommer fram och viskar i mitt öga att hon är gravid, de försökte 2 ggr! Det blir liksom inte lättare, man lär sig nog bara hantera det med tiden...
Jag brukar ofta säga till min sambo att jag känner mig okvinnlig och misslyckad som kvinna, det är precis vad jag gör...!

Ojsan vilket flummig inlägg detta blev, sorry!

Lite kul att många av oss har bim nästan samtidigt.. Nästa vecka gäller det verkligen!! Någons tur ska det banne mig vara!
Jagvill85: hoppas på att du får din äl snart, håller verkligen tummarna för dig!

Kram