Min make har fått en cancer,kronisk lymfatisk leukemi!!!!

Den där ovissheten är fruktansvärd! Men tyvärr måste man stå ut med den ändå. Vänta de här dagarna och så får ni mer och bättre information efter hand. Det är också så mycket att ta in så det kan vara svårt att göra det i början när man är så påverkad. Plötsligt är allt upp och ner och farligt men sen lär man sig sakta hantera det hela och det blir vardag det här med tillslut. 

Kram! 

Det är sällan man dör av kronisk lymfatisk leukemi, däremot kan man behöva behandlas om man har symptom. 

Min man fick besked att hans tumör i benet är elakartad, en ovanlig form av cancer som heter sarkom. Han kommer nu får cellgifter och strålning innan dom operar bort den. Känns overkligt då han mår bra. Känner oxå rädslan att bli själv med fyra små barn och bara att gå igenom denna sjukperiod känns jätte jobbigt.

Då är vi i samma sits!!!! Mina 6 barn är mellan 9mån och 12 år,så det är ju rätt många små barn,hur gamla är era barn??? Hela tillvaron har rivits upp av denna sjukdom,jag har varit hemma i 9år,och hade tänkt vara hemma länge m yngsta+ att vi ev. tänkt skaffa ett t barn,men det är ju uteslutet när vi fått ett sånt här besked....... Jag har sökt dagmamma t nästa år när minstingen blir 2år,och måste försöka få ett arbete så jag kan försörja oss OM DET VÄRSTA SKULLE INTRÄFFA  Vet inte om jag är dum som tänker på det viset,men vill kunna bo kvar där vi bor nu!!

Det kan ju variera jag fann på en sida på nätet att de flesta patienter m sjukdomen kunde leva länge,MEN en del avled inom några få år trots medicinering!!!!! Det är det som är så skrämmande Har du någon erfarenhet av sjukdomen?????

Ja, min mamma hade KLL. Hon medicinerades inte o dog av helt andra orsaker sen.

Hur gammal var din mamma när hon fick KLL?? Hur många år fick hon leva med sjukdomen?? Jag är jättenyfiken och vill veta så mkt som möjligt!!

Mina barn är 2,5år 4,5år 8år och 10 år. Känner så igen mig i dina tankar. Det jag tycker är jobbigast just nu är att berätta för andra, eftersom våra barn vet så känns det ju viktigt att deras vänners föräldrar vet. Och att tackla att andra blir ledsna för vår skull har jag väldigt svårt för.

Jag blir mer tung i sinnet ju mer jag pratar om det. Har jag skrivit eller pratat om det känner jag mig rätt så nedstämd efteråt. Jag försöker att inte tänka på det. Har dessutom bett om att få hämta ut medicin var tredje månad istället för varje månad. Varför bli påmind om det så ofta?

Ulle
Min man hade sakrom, en apelsinstor tumör kopplat till lunga och lymfkörtlar, belägen under ena armen. Han fick diagnosen hösten 2008 och har sedan strålning i fem veckor ( och självklart operation) inte fått tillbaka cancern.

Sarkom ska det självklart stå...

Skönt att höra om när det faktiskt har gått bra : )

Vi har fått besked om att han har den snällaste varianten,vi är mkt glada över det!!!! Nya prover ska tas om 6 veckor.Han behöver inte behandlas just nu Men det är svårt att försöka lära sig leva med den här ovissheten,om det ens går!?!

Ingen medicinering heller?

Det är mycket som är ovisst här i livet. Så det kommer säkert att gå bra med det här också. Passa på att leva livet nu 

NEJ,Ingen medicinering De behandlar inte så länge man är symtomfri! Läkaren sa att det varierar stort,en del behöver medicinering efter 1år,en del kanske klarar sig 5-10år utan medicinering,en del behöver inte medicineras alls.... Tycker det är en konstig sjukdom.....
Du har rätt,hela livet är ovisst,och det har vi insett nu,nu tar vi vara på tiden mkt bättre än innan sjukdomsbeskedet-och min make har blivit som en helt ny person,en bättre 

Jag hoppas att du mår så bra du kan!!!

Synd att man ska behöva ha ena foten i kistan för att börja leva upp  

Gött att höra han känner sig bra  

Hur har de gått ts??