Kvinna: Varför tar du alla nätter med ert/era barn?

Jag vill också veta! Min man matar och byter blöja på natten. Vår dotter ammas och får ersättning varje mål då min mjölk inte räcker. När jag har ammat så ger min man ersättning.

Varför ska han inte ta lika mycket ansvar för vår dotter när han är hemma?

Nu är vårat barn inte ens fött än, men jag tänkte ge mig på ett svar ändå.
Om man är hemma och föräldraledig har man en möjlighet att sova när barnet sover, även dagtid. Läget blir lite annat för den heltidsarbetande föräldern (oavsett om det är mamman eller pappan), som knappast kan gå och ta tupplurar på jobbet för att han/hon tvingats vara uppe stor del av natten.

Men, det är ju som sagt bara tankarna så här innan...

Jag gjorde det eftersom jag ändå var ledig.
Pappan skulle upp o jobba.

Därför att jag enbart ammade våra barn, och mannen jobbade heltid. Vi såg ingen anledning till att han skulle upp och trassla på nätterna när ändå jag skulle vara hemma dagen efter.

Däremot på helgerna kunde jag amma på morgonen och att han sen tog bebisen några timmar innan nästa mål, på så vis fick jag även lite sovmorgon. Mig har det aldrig stört att gå upp på nätterna och amma.

Jag svarar (trots att jag fortfarande ammar). Mitt barn har vaknat max 2 ggr/ natt sedan hon föddes - och jag anser att om jag som mamma "bara" går hemma om dagarna och pappan ska upp tidigt och jobba för att försörja oss, då ska han minsann sova, då han behöver sömnen mer.

Nu har jag visserligen en man som jag nästan fått klubba tillbaks i sängen under nätterna, då han tyckt synd om mig för att jag "måste" ta barnet - men jag tycker helt ärligt att det är viktigare för mig att ha en utvilad man (som inte skadar sig på arbetet), än en övertrött man som är farlig för allmänheten.

Sedan får ju jag sovmorgon på helgerna, så jag har det superbra! Men när vi båda är tillbaks till arbetet så delas det givetvis på nätterna (och allt annat)! =)     

Jag tar nätterna på vardagarna eftersom jag ändå är ledig och kan sova ut morgoben efter, min man går dock upp med äldsta sonen runt 6.30-7.
Nätterna på helgen tar min man så att jag får en hel natts sömn.

Min sambo jobbar mycket för att jag ska kunna vara hemma lääänge med våra barn och då tycker jag att jag kan ta nätterna eftersom han jobbar så jag kan vara ledig. Hade vi båda jobbat så hade vi såklart delat på nätterna.
Jag klagar inte över att ta nätterna och jag vaknar betydligt lättare än min sambo (jag vaknar av att barnet rör på sig i sängen och sambon först när barnet skrikit flera minuter=)) Eftersom det tar sån tid för han och vakna och jag redan är vaken ser jag inget vits i att väcka han för att skaka flaskan och ge till barnet. Det går ju mycket fortare än att jag ska väcka sambon som ska börja treva med flaska och pulver eftersom han behöver få vakna till.

Det är vårat sätt och varför vi har så. Och vi trivs och klagar inte. Han har sagt flera ggr att det bara är att väcka om jag behöver hjälp och det har hänt vid tex magsjuka då barnet behöver badas och sängen bäddas ren och sånna saker.

Men många ammar länge? Jag ammade sonen tills han var över året, dottern är ett år om en vecka och jag ser inget direkt slut på att amma henne på nätterna. Sonen är numera 3,5 och vaknar han på nätterna så är det såklart maken som tar det. Sen får jag instämma i att det är skillnad på att vara FL och att arbeta. När jag var föräldraledig senaste gången var jag aldrig så där vråltrött, men när jag började arbeta igen så höll jag på att bli sjuk av trötthet när dottern var strulig på nätterna.

Inte så säkert att barnet sover särskilt mycket på dagen, beror ju på vad du får för sort. Får man ett krävande barn som jag vet många av de jag avser har så är det så trötta att de går på knäna och får ändå inte någon hjälp. 

Du dör inte av sömnbrist 1-2ggr i veckan men om det är 7 nätter i veckan är det betydligt värre enligt mig. Jag har 60h veckor oftast under terminerna och har inga problem att klara skolan trots att jag hjälper sambon med dottern. Heltid är ju ingen match.. 

Samma svar för min del.