Denna gången är jag extra rädd inför förlossningen!
Hej!
Här är en till med förlossningsrädsla!! Jag började gråta när jag läste ditt inlägg och när jag tänker på att föda igen. Jag väntar mitt tredje barn och har haft två helt olika förlossningar. Första gången gav mig ingen förlossningsrädlsa trots att den slutade i akut kejsarsnitt efter många timmar med pinvärkar. Min andra förlossning kan jag inte tänka på utan att gråta, jag tror att jag är livrädd. Båda gångerna har jag blivit igångsatt pga hepatos. Andra gången tog igångsättningen inklusive förlossning 3,5 dygn och jag var totalt slutkörd. De fick använda alla metoder för att få igång min kropp, som ändå inte verkade vilja. Jag fick oxå värkstimulerande dropp och det var ren tortyr. Jag upplevde det precis som du, att det inte blev några pauser i smärtan. På kurvan gick värkarna ner ibland men jag upplevde det aldrig. Fick heller ingen smärtlindring då det blev något strul med labbet som behövde blodprov pga hepatosen. Sen hade jag krystvärkar i 1,5 timmar då jag var tvungen att hålla emot och inte krysta, när jag äntligen fick krysta höll jag på med det i 1,5 timmar tills det blev sugklocka eftersom min kropp inte orkade mer. Jag sparck en hel del och fick sys i två timmar och det gjorde oxå fruktansvärt ont.
Inför första förlossningen gick jag en profylaxkurs men tyckte inte jag fick användning av den så inför andra tänkte jag att det får gå som det går. Denna gången tänker jag verkligen förbereda mig, gå Annas profylax och har fått remiss till aurorabarnmorska. Jag vill verkligen inte be om planerat snitt utan försöka föda vaginalt. Och hoppas hoppas att det är som de säger att andra gången brukar gå lättare och snabbare. Jag ska också kräva att få skriva en förlossningsplan med en barnmorska med välplanerad smärtlindring om det blir igångsättning igen...
Ja, det blev också långt 
men det var min berättelse. Ska du få träffa någon att prata med? Jag tror det hjälper att få prata och bearbeta många gånger.