Denna gången är jag extra rädd inför förlossningen!

Hej!

Jag har en flicka på 15 månader som heter Denise och eftersom det var min första förlossning så klart man var lite nervös,men eftersom jag inte visste hur förlossning gick till och hur värkarna kändes osv så tänkte man att d får gå som d går.Jag var mest rädd för att inte komma in i tid men för smärtan att föda tänkte jag inte så jätte mycket på då man inte känt det innan.Hade först en JOBBIG o psykiskt påfrestande graviditet i 9 hela månader konstant trött då jag annars lider av en sjukdom som ger just trötthet så blev tröttheten dubbelt upp och likaså orkeslösheten.Då jag lider av kronisk värk så blev denna också dubbel upp plus lite andra grav symtom övanpå detta,så jag trodde jag skulle gå in i väggen många gånger men jag kämpade på  o fixade det o längtade till sist efter att föda eftersom Denise tog all min energi.

När d väl var dags så kom jag in var öppen 3 cm haft oregelbundna värkar sen tio på morgonen blev inte regelbundna var tredje minut från lite i elva på kvällen,då fick jag äntligen komma in och d var skönt.Värkarna upplevde jag som jobbiga men d var inget jämfört m krystvärkarna tyckte jag,öppnade mig snabbt till 6 cm sen stod jag still för länge o d var då min skräck inför nästa förlossning kommer in.Jo dom satte värkdropp o det var så JOBBIGT för att från dom satte detta dropp så kom smärtan så intensivt o man hann liksom aldrig andas ut,jag ville verkligen inte ha d värkdropp men för d skulle gå snabbare så var jag så illla tvungen. När d var dags för att krysta så var d verkligen jobbigt för det blev krystning länge jag hörde dom skrika  kryst osv o d var ju det jag gjorde men i alla fall kryste en del innan hon tittade ut. Krystvärkarna var inget jämfört m värkarna innan oj d var smärta det.

Efteråt var jag slut i rutan o då var d dags för moderkakan men den kom snabbt o smidigt ut o just då ville jag bara vara ifred,men då var d dags för att sy eftersom jag spruckit invändigt en hel del.Barnmorskan började sy men klarade inte ut det så läkaren fick fortsätta o jag LJUGER inte om jag säger att d gjorde så ONT så tårarna rann o jag trodde ärligt jag skulle sparka läkaren i huvudet så ont d gjorde.Jag tänkte herregud har precis fött barn borde vara så pass bedövad o inte känna så mycket då. Fick ha två bedövningar plus lustgas annars hade jag inte uthärdat det. Så ja jag var inte direkt rädd inför min första förlossning lite nervös men just värkdroppet o att jag fick krysta så länge och smärtan när dom sydde gjorde att jag verkligen känner mig RÄDD inför min andra förlossning.  Jag hade i alla fall bra stöd min man var fantastisk på alla sätt o vis lugn o fin som annars o försökte stötta så gott det gick.Det var ju första gången han genomgick detta o visst tyckte han att d var jobbigt o kände ju sig hjälplös o maktlös inför mig o se sin fru ha ont.Men tror att alla män känner d så e ju bara mänskligt i en sån situvation. Min nyvarande graviditet e ganska nytt bara i sjätte veckan,men denna gången känner man verkligen extra rädsla inför denna förlossning.Någon mer som känner som mig o som upplevde sin första förlossning som skrämmande?Sorry detta blev lite långt men ville berätta lite om min första grav o förlossning. Vänliga hälsningar Anna