Elina84

Äldre 18 Jun 22:08

20 svar

Abort / eller ska jag behålla barnet?????

Jag är gravid vet inte om jag ska behålla barnet eller om jag ska göra abort ??? Känner mig så splittrad och ensam i denna fråga , min Sambo är väldigt negativ till det han säger att vi har så många motgångar nu och att det inte är rätt tillfälle att skaffa barn han är student och jag har fast jobb på restaurang trivs ej !!!! Dessutom bor vi i en uthyrd lägenhet det känns som att jag kvävs i alla tankar . Min sambo är snäll och när jag säger att jag kanske vill behålla barnet blir han stressad orolig och inte stöttande jag vet inte hur jag ska göra , är skeptisk till kuratorer tycker de inte hjälper så mycket Hjälp!

Hjärtat längtar

Äldre 18 Jun 23:04

#1

Nu ligger ditt inlägg under "adoption", vilket jag gissar inte är rätt forum.
Jag skulle råda till att behålla barnet.

Elina84

Äldre 18 Jun 23:11

#2

Lite ny här inne har ej vänt mig med inställningarna ups tack för ditt råd :)

GrönaDruvan

Äldre 18 Jun 23:13

#3

Hur gamla är ni? Har ni varit tillsammans länge?

evitape

Äldre 26 Jun 02:12

#4

Hjärtat längtar skrev 2012-06-18 23:04:09 följande:

Nu ligger ditt inlägg under "adoption", vilket jag gissar inte är rätt forum.
Jag skulle råda till att behålla barnet.

håller med detta inlägg. abort gör bara allt värre och kan ge ånger i åratal efteråt. Det är trots allt ett människoliv man tar, en unik flicka eller pojke. Gläd dig åt barnet istället, allt ordnar sig. Det är inte så märkvärdigt krångligt att bli mamma, babyperioden är kort och det är jätteroligt med en liten människa som utvecklas.
Strunta i killens invändningar, killar är dresserade att vara mot att bl pappa i detta land. Det är DU som avgör.

hea

Äldre 28 Jun 08:53

#5

Jag gick till en kurator när min lillasyster dog och till en annan när jag fick veta att jag och min sambo inte kunde få barn. Det är viktigt att man får förtroende för den man pratar med. Personal på ungdomsmottagningen/mödravården måste vara vana att diskutera abort/icke abort. Jag rekommenderar dig att vända dig dit.

Min egen åsikt är att så länge du tvivlar det minsta på vad som är rätt för dig så behåll barnet. Jag har unga föräldrar i släkten, det är jobbigt men de ångrar ju aldrig att de fått sin prins/prinsessa. Får du inte stöd hos din kille, sök stöd någon annan stans vänner, föräldrar osv.

Hoppas verkligen det går bra och att du kommer fram till ett beslut som känns så bra som möjligt för dig.

Kimona

Äldre 28 Jun 08:56

#6

Jag och min sambo sitter lite i samma situation ( jag är dock inte gravid) men hade jag varit det hade jag behållt barnet. Antingen blir han delaktig eller inte, jag vill inte genomgå en abort bara för att läget för tillfället är sämre än det kunnat vara. Tiderna förändras

Lillstoran

Äldre 28 Jun 10:23

#7

Jag hade behållt barnet. Var gravid när jag var 21 år genom slarv. Gjorde abort. Om jag hade vetat vad svårt det skulle bli att bli med barn vid 40 år. Dvs. 20 år senare hade jag aldrig gjort abort. Nu är jag visserligen gravid men inte har det gått alls så lätt som när jag var 20 år.

Det är JAG och inte naturen som ska bestämma NÄR jag ska ha barn. Läste om en kvinna här på FL som kände sig väldigt sårad när det gick trögt med hennes egna ägg på IVF, men så tog hon en äggdonator som var 20 - 25 när hon själv var över 40 år och då fick donatorn ut 12 ägg på låg hormondos medan hon själv knappt fick några ägg på höghormondos.

Jag hade reagerat på samma sätt och blivit väldigt sårad att mina ägg inte dög, men att det gick med en mycket yngre kvinnas ägg. Även om det är väldigt bra att äggdonatorer finns.

Hjärtat längtar

Äldre 28 Jun 13:24

#8

Ring Livlinan! livlinan.org/
De är till för att prata om såna här saker!

Lillstoran

Äldre 28 Jun 13:32

#9

Tillvaron blir ju lätt absurd.

21 år gammal och inte en tanke på att bli förälder! Skulle utbilda mig, resa etc. Hade en tillfällig förbindelse, visste inte ens om vilken tid i cykeln jag var i, personen kom inte "i" mig. BM förklarade det med att det kan ha kommit ett par droppar innan ändå och att hans spermier troligen var starka och hade bra kvalitet. Det lustiga var efter aborten hade jag ihop det en gång till med samma person och då gick en kondom sönder. Som tur är klarade jag mig då. Hade blivit tokig om jag hade fått göra abort en gång till.

20 år senare försöker vi för fullt att få barn genom att pricka ägglossningen månad efter månad. Med ägglossningstest och med alla möjliga vitaminer och tillskott. Manlig faktor är det inte, inget fel på någon av oss, vi har dessutom väntat barn en gång. Vi försökte på alla sätt och vis och jag blev besatt av att räkna dagar för att försöka klura ut när ÄL skulle inträffa. För säkerhetsskull försöka 6 dagar i sträck för att inte missa om det skulle bli tidigare eller senare. Nästan som ett tvång. Tillsist blev det IVF efter 9 månader.

Men det är ju helt absurt att det ska vara så mycket svårare att bli gravid vid 20 än vid 40. Resultatet vid IVF hade säkerligen också blivit helt annat vid 20 år. Nu är jag äntligen gravid men inte gick det så lätt som vid 21 år.

Emeli

Äldre 29 Jun 11:59

#10

Lillstoran skrev 2012-06-28 13:32:45 följande:

Men det är ju helt absurt att det ska vara så mycket svårare att bli gravid vid 20 än vid 40. Resultatet vid IVF hade säkerligen också blivit helt annat vid 20 år. Nu är jag äntligen gravid men inte gick det så lätt som vid 21 år.

Jag antar att du menar tvärtom.

Så är det. Hoppas det går bra med din graviditet.

Lillstoran

Äldre 29 Jun 12:17

#11

Emeli skrev 2012-06-29 11:59:43 följande:

Jag antar att du menar tvärtom.

Så är det. Hoppas det går bra med din graviditet.

Ja, jag ber om ursäkt.

Med den vetskap jag har idag hade jag aldrig gjort abort. Det var det jag ville lyfta fram. Jag var helt omedveten om att det var så mycket svårare att bli gravid vid 40 än vid 20. När man är ung är det i regel lätt och förutsättningarna är mycket bättre.

Emeli

Äldre 29 Jun 12:39

#12

Lillstoran skrev 2012-06-29 12:17:19 följande:

Ja, jag ber om ursäkt.

Med den vetskap jag har idag hade jag aldrig gjort abort. Det var det jag ville lyfta fram. Jag var helt omedveten om att det var så mycket svårare att bli gravid vid 40 än vid 20. När man är ung är det i regel lätt och förutsättningarna är mycket bättre.

Ja, det är generellt mycket svårare att försöka bli mamma vid 40 än vid 20. Det är naturens gång och viktig kunskap som alla bör ha. Fertiliteten minskar redan vid 30 och går sedan bara neråt. Risken för missfall, kromosomrubbningar och komplikationer vid graviditet och förlossning ökar dessutom med stigande ålder. Trist med sant. I de flesta fall går det trots allt tack och lov bra.

I #7 skriver du "Det är JAG och inte naturen som ska bestämma NÄR jag ska ha barn." Tyvärr är det inte så enkelt. Man kan inte alltid bestämma allt även om det handlar om ens egen familjebildning och ens egen kropp. Det vet de flesta som håller till här på FL;s adoptionsforum.

Lillstoran

Äldre 29 Jun 14:18

#13

Emeli skrev 2012-06-29 12:39:51 följande:

Ja, det är generellt mycket svårare att försöka bli mamma vid 40 än vid 20. Det är naturens gång och viktig kunskap som alla bör ha. Fertiliteten minskar redan vid 30 och går sedan bara neråt. Risken för missfall, kromosomrubbningar och komplikationer vid graviditet och förlossning ökar dessutom med stigande ålder. Trist med sant. I de flesta fall går det trots allt tack och lov bra.

I #7 skriver du "Det är JAG och inte naturen som ska bestämma NÄR jag ska ha barn." Tyvärr är det inte så enkelt. Man kan inte alltid bestämma allt även om det handlar om ens egen familjebildning och ens egen kropp. Det vet de flesta som håller till här på FL;s adoptionsforum.

Å andra sidan var TS frågeställning just Abort / eller ska jag behålla barnet ???.

Har ett flertal vänner som fått barn naturligt efter 40. Vänner som nyligen fått barn vid 41 och vid 42 så visst är det vanligt. Kompisens mamma fick henne när hon var 44 år. Ända upp till 43 år är det tämligen vanligt. Sedan tror jag inte heller alla försöker få barn efter 40 år, då många redan har 3 barn så det finns säkerligen de som hade kunnat om de hade velat.

Medelåldern för förstföderskor på Östermalm är 37 år, se på Danderyds BB där Djursholm, Lindingö, Täby, Danderyd ingår. Kvinnorna som får barn är väldigt ofta över 40 år.

Äggdonatorer använder de i regel inte över 37 år vad jag har förstått.

Så det är nog individuellt. Många får barn lätt efter 40 år, min gynekolog sa att det kan dock ta lite längre tid i min ålder. Den äldsta i IVF trådarna som nu blir förstföderska är dock 43,5 år samt en 45 år som har lyckats med IVF. Men det är ett undantag. Sedan finns det 30 åringar som misslyckas.

Men idag hade jag tänkt mig för väldigt noga innan jag hade gjort abort även om jag var 21 år. Det var det jag ville förmedla och det var det som var frågeställningen i tråden. Därför förklarade jag att det inte var så lätt vid 40 år.

Emeli

Äldre 29 Jun 16:35

#14

Lillstoran skrev 2012-06-29 14:18:30 följande:

Å andra sidan var TS frågeställning just Abort / eller ska jag behålla barnet ???.

Har ett flertal vänner som fått barn naturligt efter 40. Vänner som nyligen fått barn vid 41 och vid 42 så visst är det vanligt. Kompisens mamma fick henne när hon var 44 år. Ända upp till 43 år är det tämligen vanligt. Sedan tror jag inte heller alla försöker få barn efter 40 år, då många redan har 3 barn så det finns säkerligen de som hade kunnat om de hade velat.

Medelåldern för förstföderskor på Östermalm är 37 år, se på Danderyds BB där Djursholm, Lindingö, Täby, Danderyd ingår. Kvinnorna som får barn är väldigt ofta över 40 år.

Äggdonatorer använder de i regel inte över 37 år vad jag har förstått.

Så det är nog individuellt. Många får barn lätt efter 40 år, min gynekolog sa att det kan dock ta lite längre tid i min ålder. Den äldsta i IVF trådarna som nu blir förstföderska är dock 43,5 år samt en 45 år som har lyckats med IVF. Men det är ett undantag. Sedan finns det 30 åringar som misslyckas.

Men idag hade jag tänkt mig för väldigt noga innan jag hade gjort abort även om jag var 21 år. Det var det jag ville förmedla och det var det som var frågeställningen i tråden. Därför förklarade jag att det inte var så lätt vid 40 år.

Man ska alltid tänka sig för, vare sig det gäller abort eller annat. Man vet aldrig vad framtiden för med sig.

Generellt är fertiliteten lägre och komplikationsrisken högre vid 40 än vid 20. Så är det. Den kunskapen är viktig. Därmed inte sagt att det omöjligt eller ens ovanligt att lyckas i 40-årsåldern men man ska absolut inte ta det för givet. Själv fick jag barn med hjälp av IVF när jag var 39 och det gick bra förutom att jag drabbades av högt blodtryck. Graviditeten satte sina spår, så mycket är säkert. Det var en stor påfrestning på kroppen och jag är övertygad om att jag hade klarat den bättre om jag varit 10 år yngre.

Givetvis kan det finnas fördelar med att blida familj med barn när man är 40, t.ex. större mognad och stabilitet såväl ekonomiskt som känslomässigt.

Lillstoran

Äldre 29 Jun 16:47

#15

Man ska alltid tänka sig för, vare sig det gäller abort eller annat. Man vet aldrig vad framtiden för med sig.

Det var precis det jag ville förmedla. Själv blev jag gravid efter 4 månaders försök när jag var 39 år. Dessvärre slutade det i missfall och nu är jag gravid igen 1 år senare.

Det ska dock beaktas att det även är många unga som har dessa problem. Den där TV-serien som gick på TV i höstas, fanns ett par som var under 30 år och hade gjort 10 IVF behandlingar utan att lyckas och ett annat par som gav upp efter 7 försök och 16 ruvningar. I en tråd jag är med i är det 20 - 40 år, den yngsta 21 år och jag är äldst. Flera är ändå under 30 år. Läst om en tjej här på FL som vid 30 år hade 11 misslyckade IVF behandlingar bakom sig. Nu är hon igång med IVF igen och en person som vid 33 år hade 9 misslyckade IVF.

Vad är det som gör att det inte går för dessa personer som torde ha goda förutsättningar, samtidigt som det finns de som är över 40 år som lyckas på första försöket? Den frågan kan inte läkarna besvara.

Min uppfattning är dock att en del ger upp för lätt. Det finns faktiskt de som lyckas efter många försök. Läste alldeles nyss om en som hade lyckas efter 13 IVF behandlingar, 10 - 11 är inte ovanligt. En som hade lyckats på nr 8, vid syskonförsök lyckades de på 1:a försöket utan att göra något annorlunda. Det är mycket tur. Men om man bara har provat 3 ggr så hade jag fortsatt.

Har du ett IVF barn idag?

Hjärtat längtar

Äldre 29 Jun 16:54

#16

Lillstoran skrev 2012-06-29 16:47:16 följande:

Man ska alltid tänka sig för, vare sig det gäller abort eller annat. Man vet aldrig vad framtiden för med sig.

Det var precis det jag ville förmedla. Själv blev jag gravid efter 4 månaders försök när jag var 39 år. Dessvärre slutade det i missfall och nu är jag gravid igen 1 år senare.

Det ska dock beaktas att det även är många unga som har dessa problem. Den där TV-serien som gick på TV i höstas, fanns ett par som var under 30 år och hade gjort 10 IVF behandlingar utan att lyckas och ett annat par som gav upp efter 7 försök och 16 ruvningar. I en tråd jag är med i är det 20 - 40 år, den yngsta 21 år och jag är äldst. Flera är ändå under 30 år. Läst om en tjej här på FL som vid 30 år hade 11 misslyckade IVF behandlingar bakom sig. Nu är hon igång med IVF igen och en person som vid 33 år hade 9 misslyckade IVF.

Vad är det som gör att det inte går för dessa personer som torde ha goda förutsättningar, samtidigt som det finns de som är över 40 år som lyckas på första försöket? Den frågan kan inte läkarna besvara.

Min uppfattning är dock att en del ger upp för lätt. Det finns faktiskt de som lyckas efter många försök. Läste alldeles nyss om en som hade lyckas efter 13 IVF behandlingar, 10 - 11 är inte ovanligt. En som hade lyckats på nr 8, vid syskonförsök lyckades de på 1:a försöket utan att göra något annorlunda. Det är mycket tur. Men om man bara har provat 3 ggr så hade jag fortsatt.

Har du ett IVF barn idag?

Jag tycker den här tråden ballade ur nu. Men jag ville bara säga till dig Lillstoran som funderar över varför yngre par inte lyckas m.m. att: Fertiliteten behöver ju verkligen inte ha med ålder att göra, det kan vara medfödda "fel". Det är inte säkert att det går att upptäcka de där "felen" och om så är fallet spelar det ju ingen roll hur många ggr man försöker. Du tycker att många ger upp för lätt??
Jag tycker tvärtom att många kanske försöker med IVF för länge. Varför inte överväga adoption?

Emeli

Äldre 29 Jun 19:08

#17

Lillstoran skrev 2012-06-29 16:47:16 följande:

Man ska alltid tänka sig för, vare sig det gäller abort eller annat. Man vet aldrig vad framtiden för med sig.

Det var precis det jag ville förmedla. Själv blev jag gravid efter 4 månaders försök när jag var 39 år. Dessvärre slutade det i missfall och nu är jag gravid igen 1 år senare.

Det ska dock beaktas att det även är många unga som har dessa problem. Den där TV-serien som gick på TV i höstas, fanns ett par som var under 30 år och hade gjort 10 IVF behandlingar utan att lyckas och ett annat par som gav upp efter 7 försök och 16 ruvningar. I en tråd jag är med i är det 20 - 40 år, den yngsta 21 år och jag är äldst. Flera är ändå under 30 år. Läst om en tjej här på FL som vid 30 år hade 11 misslyckade IVF behandlingar bakom sig. Nu är hon igång med IVF igen och en person som vid 33 år hade 9 misslyckade IVF.

Vad är det som gör att det inte går för dessa personer som torde ha goda förutsättningar, samtidigt som det finns de som är över 40 år som lyckas på första försöket? Den frågan kan inte läkarna besvara.

Min uppfattning är dock att en del ger upp för lätt. Det finns faktiskt de som lyckas efter många försök. Läste alldeles nyss om en som hade lyckas efter 13 IVF behandlingar, 10 - 11 är inte ovanligt. En som hade lyckats på nr 8, vid syskonförsök lyckades de på 1:a försöket utan att göra något annorlunda. Det är mycket tur. Men om man bara har provat 3 ggr så hade jag fortsatt.

Har du ett IVF barn idag?

Jag blev gravid på 8:e IVF:en och fick en frisk son efter en graviditet som var både jobbig och komplicerad. Det var min kropp som tog stryk. Barnet mådde finfint hela tiden. Det var vårt sista försök, det hade vi bestämt innan vi drog igång det. Det är nog väldigt individuellt hur många IVF man orkar med. För oss var det inte aktuellt att försöka få något syskon med hjälp av IVF. Jag upplevde inte själva IVF-behandlingen som speciellt påfrestande men orkade inte ens tänka på ytterligare en graviditet.

Vi har också två adopterade barn. Om vår sista IVF inte hade lyckats skulle vi ha adopterat istället. Jag tror att det är viktigt att man har realistiska förväntningar på IVF och andra behandlingar och att man är öppen för olika lösningar.

Nu är vi rejält OT. Tror att det är bäst att avsluta diskussionen här. TS, jag tror att du får bättre hjälp om du lägger din fråga i ett annat forum. Här på adoptionssidan är vi fokuserade på helt motsatta problem.

Lillstoran

Äldre 29 Jun 22:09

#18

Ja, som sagt det var inte jag som ställde frågan eller startade tråden. Sedan tycker jag att man kan vidga vyerna lite och inte vara för "inlåst" att man alltid måste snacka om samma ämne. Nu är jag visserligen gravid men efter alla dessa undersökningar och utredningar så har de inte lyckats hitta något fel på Någon av oss. Vi har dessutom varit gravida på naturlig väg tidigare samt att jag varit gravid ytterligare en gång. Vi har aldrig fått någon förklaring varför jag inte har lyckats bli gravid naturligt. Dock kan det ha varit min sköldkörtel som ställde till det. Sedan så försökte vi bara i 9 månader. 9 månader kan det ju ta även om man är helt normal. Det är en helt annan sak om de hittar något fel så att det är omöjligt. Men om man INTE hittar fel menar jag för att undvika missförstånd. Att ge upp efter 12 IVF behandlingar när man är 43 år och han 49 år tycker jag är en helt annan sak än att ge upp efter 3 ggr när man är ung OM man har goda chanser (som man ofta har när man är ung). Sedan beror det på biverkningarna. Jag hade en väldigt bra IVF behandling. Det enda som hände var att jag fick lite ont i huvudet när jag hade sprayat i 3 v, lättare känsla att få feber men det var allt. Under sprutperioden spände det i magen men det ska det ju göra. Det som jag var mest rädd för var äggplocket. Men efter 2 Citodon, morfin, syrgas och bedövningaspruta var jag så borta att jag inte mindes något. ET var inte obehagligt alls. MEN det beror på om man får kraftiga biverkningar. Finns de som blir så dåliga av sprayen att de inte kan fortsätta. Men att det var SÅ jobbigt som mina kusiner beskrev det upplevde inte jag. Sedan tycker jag också att det är en del som borde ge upp. Men det kan man ju INTE säga till folk. Antingen förstår de inte hur minimala chanser de har p g a hög ålder eller å förstår de men som någon sa " det är inte så enkelt" att bara acceptera detta. Men det är så sant som du säger - man ska ha realistiska förväntningar att lyckad. Att vara ung är ingen garanti. Däremot undrar jag om det beror på kliniken eller vilken läkare som kör, men till syvene och sist tror jag det är individens förutsättningar.

asqertyluln

Äldre 17 Sep 19:42

#19

Hur blev det? Bestämde du dig för att behålla eller ta bort?
Jag är 19 år gammal och gravid, snart 9:e veckan så ifall jag ska göra en medicinisk abort vilket verkar lättast är det ganska bråttom. Jag och min partner har varit tillsammans och bott ihop i ungefär ett år, men vi har älskat varandra ännu längre,

Vi var på abortmottagningen idag och gjorde ett ultraljud, men när vi fick se den lilla klumpen på skärmen så kändes allting jättejobbigt. Hur vet man ifall man är redo?

fabbemam

Äldre 17 Sep 21:48

#20

Har inte läst alla inlägg men faktum är att det även går att adoptera bort barnet istället för att göra abort, vet inte om du tänkt på det eller om någon skrivit det tidigare i tråden. Med andra ord finns fler alternativ än abort eller ej. Om du vill veta mer om alternativet adoption ska du vända dig till socialtjänsten.

Abort / eller ska jag behålla barnet?????

INNEHÅLL