Lillstoran skrev 2012-06-29 16:47:16 följande:
Man ska alltid tänka sig för, vare sig det gäller abort eller annat. Man vet aldrig vad framtiden för med sig.
Det var precis det jag ville förmedla. Själv blev jag gravid efter 4 månaders försök när jag var 39 år. Dessvärre slutade det i missfall och nu är jag gravid igen 1 år senare.
Det ska dock beaktas att det även är många unga som har dessa problem. Den där TV-serien som gick på TV i höstas, fanns ett par som var under 30 år och hade gjort 10 IVF behandlingar utan att lyckas och ett annat par som gav upp efter 7 försök och 16 ruvningar. I en tråd jag är med i är det 20 - 40 år, den yngsta 21 år och jag är äldst. Flera är ändå under 30 år. Läst om en tjej här på FL som vid 30 år hade 11 misslyckade IVF behandlingar bakom sig. Nu är hon igång med IVF igen och en person som vid 33 år hade 9 misslyckade IVF.
Vad är det som gör att det inte går för dessa personer som torde ha goda förutsättningar, samtidigt som det finns de som är över 40 år som lyckas på första försöket? Den frågan kan inte läkarna besvara.
Min uppfattning är dock att en del ger upp för lätt. Det finns faktiskt de som lyckas efter många försök. Läste alldeles nyss om en som hade lyckas efter 13 IVF behandlingar, 10 - 11 är inte ovanligt. En som hade lyckats på nr 8, vid syskonförsök lyckades de på 1:a försöket utan att göra något annorlunda. Det är mycket tur. Men om man bara har provat 3 ggr så hade jag fortsatt.
Har du ett IVF barn idag?
Jag blev gravid på 8:e IVF:en och fick en frisk son efter en graviditet som var både jobbig och komplicerad. Det var min kropp som tog stryk. Barnet mådde finfint hela tiden. Det var vårt sista försök, det hade vi bestämt innan vi drog igång det. Det är nog väldigt individuellt hur många IVF man orkar med. För oss var det inte aktuellt att försöka få något syskon med hjälp av IVF. Jag upplevde inte själva IVF-behandlingen som speciellt påfrestande men orkade inte ens tänka på ytterligare en graviditet.
Vi har också två adopterade barn. Om vår sista IVF inte hade lyckats skulle vi ha adopterat istället. Jag tror att det är viktigt att man har realistiska förväntningar på IVF och andra behandlingar och att man är öppen för olika lösningar.
Nu är vi rejält OT. Tror att det är bäst att avsluta diskussionen här. TS, jag tror att du får bättre hjälp om du lägger din fråga i ett annat forum. Här på adoptionssidan är vi fokuserade på helt motsatta problem.
