Rätten att få vara en alldeles vanlig mamma

Grattis till dina fina barn!
Klok krönika. Lade särskilt märke till ett par meningar:

"Min lilla tjej är inte ens ett år gammal, men även hon förstår assistansen. Det är mig hon har separationsångest ifrån och vill ha tröst och kärlek av – inte assistenterna.
(.....)

Det har krävts enormt mycket jobb och prat runt assistansen för att få den som vi vill i vår familj, men det har varit värt det en miljon gånger om. Med tydlighet och dialog kommer man långt…"

Det låter som att du har ett fungerande sätt att hantera rollen som mamma med assistans. Jag har tyvärr sett fall där detta inte fungerar lika bra; föräldrar som inte lyckats med denna kommunikationen med barn/assistenter. Har du som är erfaren några konkreta tips på hur man kan göra för att få det att fungera?

Exempel på problem:
* Barn som utnyttjar assistenter (äldre barn - konflikträdda föräldrar)
* Barn som inte knyter an till den funktionshindrade föräldern, utan enbart till den andra föräldern och assistenter
* Funktionshindrade föräldrar som inte kan ge fysisk kontakt och avskärmar sig, eller brister i gränssättning som "kompensation"

Svåra och viktiga frågor. Jag tvivlar inte på att funktionshindrade kan vara fantastiska föräldrar, men man får inte blunda för svårigheterna som kan uppstå. Med all respekt för förälderns integritet får barnets bästa aldrig sättas åt sidan.