Grattis till dina fina barn!
Klok krönika. Lade särskilt märke till ett par meningar:
"Min lilla tjej är inte ens ett år gammal, men även hon förstår assistansen. Det är mig hon har separationsångest ifrån och vill ha tröst och kärlek av – inte assistenterna.
(.....)
Det har krävts enormt mycket jobb och prat runt assistansen för att få den som vi vill i vår familj, men det har varit värt det en miljon gånger om. Med tydlighet och dialog kommer man långt…"
Det låter som att du har ett fungerande sätt att hantera rollen som mamma med assistans. Jag har tyvärr sett fall där detta inte fungerar lika bra; föräldrar som inte lyckats med denna kommunikationen med barn/assistenter. Har du som är erfaren några konkreta tips på hur man kan göra för att få det att fungera?
Exempel på problem:
* Barn som utnyttjar assistenter (äldre barn - konflikträdda föräldrar)
* Barn som inte knyter an till den funktionshindrade föräldern, utan enbart till den andra föräldern och assistenter
* Funktionshindrade föräldrar som inte kan ge fysisk kontakt och avskärmar sig, eller brister i gränssättning som "kompensation"
Svåra och viktiga frågor. Jag tvivlar inte på att funktionshindrade kan vara fantastiska föräldrar, men man får inte blunda för svårigheterna som kan uppstå. Med all respekt för förälderns integritet får barnets bästa aldrig sättas åt sidan.
Vad kul med lite feedback!
Först... Jag håller 100 % med om att det inte är en självklarhet att det kan fungera bra med assistansen. Och - att barnets behov alltid ska gå först!
Angående dina konkreta frågor, så känns de lite för stora för att kunna besvara såhär. Jag arbetar dagligen med assistans, med både barn som har assistans och föräldrar som har assistans (och båda scenariorna tillsammans!). Det behövs mer bakgrundsinformation för att kunna besvara frågorna. Men de är väldigt viktiga! Inboxa gärna mig om du vill prata vidare.
Hittade tråden nu, är sjukt egentligen att så lite hänt på området förälder och funktionshindrad. Själv är jag så "frisk" nu att jag fixar allt med sonen men pappan har aspergers och stora svårigheter främst kring kommunikation med sonen. Han kan inte tolka sonens behov och ligga steget före utan behöver någon som "övervakar" och har ett extra öga på sonen så inget händer men också kan hjälpa till att tolka om det behövs.
Men det är extremt svårt att få hjälp, både någon som fysiskt hjälper till men även att få stöd åt pappa för att träna på föräldraskapet.