Åh, massa Grattis! Jag blir så glad när jag ser att det går bra för människor som kämpar! Så mycket kärlek som det finns att bygga på.
Vi kämpade "bara" i 2 år men ändå, jag förstår känslan!
Magiskt!
Än en gång, GRATTIS!
Grattis själv!
Tänk att vi tillslut sitter med ett litet busfrö i magen.
Jag kan inte heller förstå det, eller jo ibland när Kotten bökar runt där inne.
Då svallar känslorna och man vill gråta av kärlek.
Skumt.
Det är galet att det fungerar överhuvudtaget...
Ja, jag tror också att vi kan känna en annan tacksamhet och lycka även om "vanliga" gravida såklart också kan känna lycka.
Allting är inte så självklart som man ibland tror.
Jag är i v29, beräknad till 3 septmeber så oron har minskat för min del även om det alltid finns en liten tanke som säger att något kan gå fel närsom.
Jag vet att jag tänkte innan, inne i utredningarna och prover, att jag kommer att få en urjobbig graviditet (om jag nu blir gavid) men jag ska stå ut vad som helst.
Nu sitter jag här, 2,5 månad kvar till bf och jag mår/har mått hur bra som helst.
Ja, det är galet.
Jag är snart mamma, det jag kämpat för så mycket.
Livet är väldigt orättvist men det har sina stunder. Jag hade inte velat vara utan dessa år av tårar och längtan, det har ju ändå format mig till en mer empatisk människa.
Jag har inte haft några spottings så jag kan inte svara dig om det.
Det bästa är väl att ringa bm? Det är ju deras jobb.. Eller bara vänta ut, hoppas och tro. Jag håller alla tummar jag har för att din mage ska växa sig stor!
Jasmina, fortsätt kämpa :) det finns pissdagar då det kanske inte finns någon mening men någonstans lyser solen trots allt..
Grattis majsanna, så underbart!!!
Är i v 8+0 idag!