• mysan750000

    Efter 5 års kämpande är jag gravid...BF feb 2013

    Det här är en historia som jag än idag inte tror är sann. Vi har kämpat med IVF i 5 år... ET, FET, avbrutna försök, inga ägg vid utplockning, överstimulering och MF... Tillslut orkade vi inte mer och la ner allt som hade med IVF att göra. Så plötsligt händer det, upptäckte för snart två veckor sedan att jag är spontant gravid! Helt galet, tror fortfarande inte att det är sant!!!Glad

    Är det någon mer som kämpat och kämpat och plötsligt, mot alla odds, blivit gravid? Vore jättekul att följas åt

  • Svar på tråden Efter 5 års kämpande är jag gravid...BF feb 2013
  • kapten bombus

    Åh, massa Grattis! Jag blir så glad när jag ser att det går bra för människor som kämpar! Så mycket kärlek som det finns att bygga på.
    Vi kämpade "bara" i 2 år men ändå, jag förstår känslan!
    Magiskt!
    Än en gång, GRATTIS!

  • N3NN3

    Samma här. Vi kämpade också i "bara 2år ". BF beräknat 31/12. Har fortfarande inte fattat det riktigt.

  • kapten bombus

    Grattis själv!
    Tänk att vi tillslut sitter med ett litet busfrö i magen.
    Jag kan inte heller förstå det, eller jo ibland när Kotten bökar runt där inne.
    Då svallar känslorna och man vill gråta av kärlek.
    Skumt.
    Det är galet att det fungerar överhuvudtaget...

  • mysan750000

    Grattis till er båda! Härligt att dela sina lycka med några som genomgått samma sak. Tror faktiskt att vi har en annan känsla och förståelse än när man pratar med andra som liksom "bara blivit" gravida. Jag är livrädd att få MF, varje gång jag är på toa slår hjärtat ett extra slag....någon som känner igen sig?

    Kapten bombus, vilken vecka är du i?

    N3NN3, då är jag typ bara två månader efter dig, om det nu stämmer att jag är gravid. Jag tvivlar varje dag. Ska på VUL den 21 juni och då har jag flörtat med min IVF-läkare som kommer att göra det. Har ännu ej skrivit in mig....

  • kapten bombus

    Ja, jag tror också att vi kan känna en annan tacksamhet och lycka även om "vanliga" gravida såklart också kan känna lycka.
    Allting är inte så självklart som man ibland tror.

    Jag är i v29, beräknad till 3 septmeber så oron har minskat för min del även om det alltid finns en liten tanke som säger att något kan gå fel närsom.

    Jag vet att jag tänkte innan, inne i utredningarna och prover, att jag kommer att få en urjobbig graviditet (om jag nu blir gavid) men jag ska stå ut vad som helst.
    Nu sitter jag här, 2,5 månad kvar till bf och jag mår/har mått hur bra som helst.

  • mysan750000

    skönt att du mått så bra! oj, bara 2,5 månad kvar, spännande! Kan du fatta att du snart ska bli mamma Glad !
     Usch, jag är så himla rädd för att få MF, jag har lite spottings då och då, hade du också det? Hur vet man att det bara är spottings och inte MF på G???

  • Jasmina 044

    Stort grattis!! Kan bara tänka mig glädje ni känner!
    Jag drömmer om den dagen!! Bokstavligen! Vi har försökt i 2 år nu och är på min första Pergotime,  Totalt friska båda två men det vill fan inte sätta sig! Nu hoppas jag att det blir något  .... Orkar inte med besvikelsen månad efter månad...

    Jag blir så glad när jag hör eller får läsa andra som kämpat länge och äntligen blivit på smällen!!! GÖTT!!! Drömmer

  • majsanna

    Hej!
    Känner att jag kan passa in i den här tråden. Började försöka att bli gravid i april 08. Gjorde utredning ett år senare och påbörjade ivf-försök i april 10. Har gjort totalt 7 återföringar. På den fjärde försöket i januari förra året blev jag gravid men på RUL upptäcktes grava hjärnskador på vår pojke och vi var tvungna att avbryta. Gjorde ett  nytt försök i höstas som också blev plus, men blev ett MA i vecka 9.

    Därefter har vi gjort två misslyckade återföringar. Efter den senaste i april bestämde vi oss för att ta sommarlov från ivf.
    Då händer det märkligt. Mensen är försenad och den 30 maj testar jag positivt! Helt galet!

    Är livrädd att den här graviditeten ska sluta i missfall också. Ska på VUL nästa torsdag.

    Hela min historia finns på min blogg: langtantillbarn.blogspot.se 


  • kapten bombus

    Ja, det är galet.
    Jag är snart mamma, det jag kämpat för så mycket.
    Livet är väldigt orättvist men det har sina stunder. Jag hade inte velat vara utan dessa år av tårar och längtan, det har ju ändå format mig till en mer empatisk människa.
    Jag har inte haft några spottings så jag kan inte svara dig om det.
    Det bästa är väl att ringa bm? Det är ju deras jobb.. Eller bara vänta ut, hoppas och tro. Jag håller alla tummar jag har för att din mage ska växa sig stor!

    Jasmina, fortsätt kämpa :) det finns pissdagar då det kanske inte finns någon mening men någonstans lyser solen trots allt..
    Grattis majsanna, så underbart!!!

Svar på tråden Efter 5 års kämpande är jag gravid...BF feb 2013