Inlägg från: tahira |Visa alla inlägg
  • tahira

    Säger du "mamma/pappa ska..." eller "jag ska..." till era små barn?

    Jag säger "jag" om mig själv.

    MEN jag säger "där är pappa" om min man, till min son. Och t.ex. "nu kommer mormor" om min egen mamma när jag talar med min son.

    Det har jag alltid gjort och det gör jag fortfarande, vår son är sex år. 
    Blev mamma vid 17, lever avslappnat och harmoniskt liv i London och avskyr gravida som röker: londonsvenskar.com/tahira/
  • tahira
    Lumo skrev 2012-06-11 08:17:06 följande:
    Hehe, ja man borde ta sig i kragen.

    ----------------------------
    Kan era små barn era namn o när började de använda det? När använder de det?
    -----------------------------

    Som sagt, har en treåring som dessutom är sen i språket o som just börjat prata enstaka 3-ordsmeningar. Han verkar ha koll på pappans namn men använder ändå pappa. Mitt namn är så svårt (använde det ej själv förrän i högstadiet eftersom det var för svårt att lära kompisar. kunde ej stava det själv förrän mellanstadiet eftersom jag själv använde ett lättare smeknamn som alla kallade mig) så han kanske vet att jag heter det, men har inte en chans att uttala det... Hehe...

    Själv växte jag upp i en familj där jag ALDRIG kallat min mamma/pappa för Mamma/Pappa utan vid hennes namn. Tyckte andra barn var märkliga som envisases med att ropa maaaaamma i mataffären så att alla mammor vänder sig om. Mycket bättre att använda namnet. Men nu har jag själv märkligt nog lärt mitt barn att kalla mig mamma istället för mitt namn. Motsägelsefullt om något!?! :-O
    Oj, jag skulle aldrig kunna kalla min mamma vid namn, det känns på något sätt avståndstagande och konstigt. När jag pratar med gemensamma vänner säger jag till och med "mamma" eller "min mamma", aldrig att jag säger "Mia", det låter bara märkligt.

    Min son säger "mamma" och "pappa" (och "farmor" osv"), men han vet absolut vad vi heter och har gjort det sedan han var tre.  
    Blev mamma vid 17, lever avslappnat och harmoniskt liv i London och avskyr gravida som röker: londonsvenskar.com/tahira/
  • tahira
    Lumo skrev 2012-06-11 09:53:11 följande:
    Skrev jag det? nope. Jag skrev att JAG som LITEN inte kallade min mamma för mamma, eftersom hon aldrig fostrade oss att kalla henne mamma. Hon var och är våran mamma, men kallas inte för sin "titel" utan för sitt namn. Egentligen kan jag förstå hennes tänk i detta, då man ju aldrig som namn skulle kalla sitt barn för just "Barn", dvs deras "titel". Det är ju märkligt och något nedvärderande (av nån anledning) om man alltid sa "kom nu barn/barnet" istället för att säga "kom nu Anna" till sitt barn. Så varför gäller andra språkregler för mamma/pappa/mormor/farmor osv? D

    Det är ju däremot en annan fråga när man pratar om en tredje person, tex "var är din mamma?", då är ju "titeln" ok att använda. Problemet jag märkt är att många barn knappt ens vet vad deras mamma/pappa/morfar/mormor heter eftersom de aldrig pratat om denna vid namn. Så om någon frågar vad mamma heter så vet de ej...

    Tycker denna diskussion är intressant och tänkvärd. Finns inget rätt o fel, bara tänkvärda sätt att använda språket i sin familj. :)
    Ja, där är man ju olika. Min mamma kallar sällan på mig genom mitt namn, utan brukar kalla mig "honeybunny" . Säger hon "Tahi" eller "Tahira" är det ofta för att det är en mycket allvarlig situation, eller att hon är lite irriterad och inte fått sitt kaffe
    Blev mamma vid 17, lever avslappnat och harmoniskt liv i London och avskyr gravida som röker: londonsvenskar.com/tahira/
Svar på tråden Säger du "mamma/pappa ska..." eller "jag ska..." till era små barn?