Gravid och ingen ork för bonus

Har du berättat för henne hur du mår och varför? Isåfall är det nog inga problem.

Berätta för henne vad som händer med kroppen när man väntar barn, dels känner hon sig säkert mer delaktig om du berättar och pratar med henne om detta, samtidigt som hon säkerligen förstår att du inte mår så bra.
Låt henne ställa frågor.
Kan ju likna det lite med något hon kan relatera till, kanske maginfluensa. Då förstår hon nog att du inte är så pigg på att umgås.

Instämmer med tidigare kommentarer! Invig henne i det du går igenom och låt henne veta varför du är tråkig och att det absolut inte är hennes fel. Vad härligt att du bryr dig så mycket om henne! Jag minns själv min andra graviditet, hur lite ork jag stundtals hade över för storebror som bara var 18 månader när jag blev gravid! Det var nog lättare ändå för jag kunde kompensera min trötthet med mys och kramar. Om du kan vara fysisk med henne, var det. Även om du inte orkar vara rolig kanske du kan sitta bredvid henne och lägga armen om henne när ni tittar på film eller ligga och mysa och läsa eller bara vara nära på något sätt. Jag vet hur kort stubin man kan ha som nygravid också, jag har känt mig lite så den senaste veckan (är i vecka 6). Jag försöker prata med pojkarna i den mån jag kan och be om ursäkt efteråt om jag blivit sur och stressad och mer arg än situationen krävde. Orkar man inte vissa stunder eller dagar kan man kanske kompensera det andra stunder eller dagar.. Stort lycka till!

Skönt att det inte är ditt barn när du mår som du mår.
Barnets föräldrar får ta hand om sitt barn

Enda fördelen jag kan se när det kommer till partners som har barn sedan innan, att man inte behöver ha något som helst föräldraansvar. 

Åh!!! Jag är i precis samma sits!!!! Gravid i v 10 och bonus på 6år. Jag orkar verkligen inte..

Är i v. 14 och under v. 7-12 var jag ett vrak och vi hade min mans son varannan helg och jag det kändes inte alls ok, ville säga till att han inte kunde komma. Men eftersom vi inte har någon bra relation sedan innan så kändes det som att det inte spelade någon roll, för han vill inte ha med mig på något än då, utan vill bara ha sin pappa för sig själv, vilket passade mig bra just då. Men allt jag kan säga är att det kommer och bli bättre. jag tog postafen på kvällen innan jag gick och la mig, sedan när ja vaknade så mådde jag hyfsat, orkade att vara uppe. Och dessa tabletter är helt ok att äta, det var min BM som sa att jag skulle äta dessa mot mitt illamående =)

Jag har bonusar men också en biologisk på tre år. I början när jag var komatrött under denna graviditet så var det bara att förklara läget för treåringen, bonusarna är stora. "Mamma är så trött för att jag har bebis i magen".

 Jag tror egentligen inte att det i ett sånt här fall behöver vara annorlunda för bio eller bonusbarn. Du kommer att bli piggare och huvudsaken tror jag är att du låter bonusen vara delaktig i graviditeten. Förklara varför du är trött när lillebror/lillasyster växer i magen. Låt henne vara med och luska namn, köpa bebiskläder etc etc. Ha slapp kvalitetstid med henne när du orkar. Ligg och glo på film i soffan etc. Kanske beror hennes trotsiga beteende mer på att hon är nervös inför att bli storasyster än att du inte är ditt roliga jag.

Sen kan känslorna man själv har gentemot sina bonusbarn pendla väldigt mycket när man är gravid. Om det är första barnet så kanske du har ett större behov av att få vara lite ifred med din graviditet. Jag hade behov av att vara ensam med mig själv när jag väntade dottern och hade en hel del rädslor. Tex det här med att man inte bara skulle dela bebisen med sin partner utan även äldre syskon. Skulle jag överhuvudtaget få hålla i min egen bebis etc etc. Ganska ologiska tankar men nog ganska vanligt.

Känner igen det. Men nu är våran flicka snart ett år och relationen med bonusarna har tyvärr blivit heeelt förstörd. Mitt humör blev lite bättre efter v 27 men först när flickan var 6 månader så kändes det som att en sten lättade från min kropp. Nu har vi dock mängder med andra problem för denna tid satte sina spår och gjorde enorma skador i vår relation. Det är hemskt men tyvärr så är det så. Hoppas det går bättre för er, har inga direkta råd för jag gjorde fel, så jag vet inte hur vi skulle ha gjort istället.

Lovely f; vad jobbigt att höra. Hos oss är situationen den att min sambo har två tonåstjejer sedan tidigare varav den ena har en lättare utvecklingsstörning. jag är nu gravid med vårt första gemensamma barn, i v 31, och har mått illa och varit sjukskriven hela graviditeten.

Jag tycker att det är rätt jobbigt att hantera tonåringarna även i vanliga fall, men nu har jag absolut ingen energi till det. Det har gått så långt att jag helst inte vill att de kommer hit (de är här varannan helg), vilket jag naturligtvis inte kan kräva. Jag har pratat med psykolog på mödravården, och hon tycker att jag ska sänka mina krav på mej själv som bonusförälder, det är helt ok att de inte är här t ex hela helgen, eller att jag stcker iväg och hittar på något annat (vilket inte är så lätt när jag mår illa hela tiden).

Känner mej som en fånge i mitt eget hem ibland, och nu har situationen eskalerat till att den ena skolkar, tjuvåker till huvudstaden 1½ timme bort med tåget osv. Till saken hör att sambons och hans ex relation inte alls fungerar, och hon har en del psykiska problem, vilket gör att det här håller på äter upp mej! Jag vet inte hur det ska bli när bebisen kommer heller, energin lär knappast öka, trots att illamåendet ger med sig.

Någon som har några kloka råd???
http://ettannathornavvarlden.blogspot.se/2012/09/tonarsforaldrar-hjalp.html