Ni som blivit väldigt mobbade? Hur mår ni idag?

Min första mobbare var min pappa, men som tur var bodde jag inte hos honom mer än några veckor om året. Hade ont i magen bara jag visste att han skulle ringa, och mardrömmar ett par veckor efter att jag varit där.

Min mamma var för snäll och hade social fobi (delvis p.g.a. pappas beteende innan han tröttnade på att vara otrogen och lämnade henne). Så aldrig att hon hade gått till skolan för att försvara mig när jag kände mig mobbad, hon tog mig inte ens till doktorn när jag hade mässling och 41 graders feber, eller så mycket fotvårtor så jag knappt kunde gå.

Så det var inte mycket att göra utom att bita ihop genom mobbingen i mellanstadiet och högstadiet. Jag hade allvarliga planer på att förgifta ett par av de värsta i klassen innan jag blev straffmyndig. Men jag ville inte riskera att ställa till problem för mitt eget vuxenliv, jag hade redan bestämt att det skulle bli bra, och helt olikt mammas.

Den som mobbar mina barn dock....då svarar jag inte för vad jag gör. En del emotionella sår läker aldrig och omgivningen gör bäst i att inte väcka upp den ilskan.