Ni som blivit väldigt mobbade? Hur mår ni idag?
Hejsan. Skoltiden var det värsta jag någonsin varit med om.
Det började i tvåan eller trean på lågstadiet. Jag var den ända med brillor och jag var blyg men jag hade mina vänner. Söderblind blev mitt namn. Hela låg och mellanstadiet bestod av gråt på toaletten och en massa hemspringande och skolvägran. Och de va massa möten men allt förblev densamma.
När slutet av sexan så fick jag chansen att slippa den högstadieskola som resten av klassen skulle gå. Jag valde en skola i staden bergundaskolan.. Men där blev det bara värre.. Jag försökte få vänner men det gick inte. Folk drev med mig när jag väl blev tilltalad. Jag hade vissa som jag prata lite strött med på lektionerna men dom ville inte synas inom samma femmeters radie som mig. Samtidigt som detta så spelade jag fotboll jag var ganska duktig men hade utvecklats sent så innan sjuan sög jag. Men då var det med tjejerna som jag hade gått med i mellanstadiet men jag valde det att fortsätta med detta eftersom jag fick ett komplex att jag kanske var för tjock så jag slutade äta ordentligt. åt bara grönsaker i princip. Så jag var väldigt tanig.
Samtidigt i skolan så fick jag tuggummi i håret hamnade ofta i bråk för jag började snäsa tillbaka osv Det gick inte en dag utan att jag grät inne på toaletterna.
Men på sommarlovet mellan åttan och nian så blev jag av med oskulden så det kändes som en stor vinst faktiskt. Vat inte varför men de va så. Men jag kom ihåg en av tjejerna jag hatade frågade mig inför alla i klassen om jag hade legat med ngn men jag valde att svara att jag inte hade lust att svara ärligt på de så jag sa inte för att jag förstår vad du ska med det svaret till men nej de har jag inte. Och i den klassen va det två stycken som visste faktiskt då denne killen som jag med kände dessa.
Men så kom äntligen skolavslutningen i nian och jag tänkte att så fort vi va klara ska jag bara dra fort som fan därifrån!!!!! Och det gjorde jag.
I gymnasiet så valde jag samhäll ekonomi men det var helt fel. eller de va inge fel på kursen men människorna. Dom ignorerade mig och dom va ett pack med höns orkade fan inte med dom och sedan dessa tårar för varje mvg man inte fick blev tokig. Så jag bestämde mig att fan tänkter inte genomlida detta igen så jag bytte till det estetiska programmet och de va det bästa beslut som jag gjort fick hålla på med det jag var intreserad av och jag fick vänner som jag fortfarande har kontakt med!
När gymnasietide va slut pluggade jag en kort period på 20 veckor och sedan fick jag jobb i stockholm och flyttade direkt. Nu bor jag med min sambo som jag träffade under den glada gymnasietiden och är i full fart med bebisbak !
Kan säga att jag får fortfarande dömande blickar när jag är i byn jag växte upp men jag är stolt och går upprätt. Tycker faktiskt att jag ser så mycket bättre ut en resten av min jämnåriga och det är jävlar i mig en skön kännsla!