Ni som blivit väldigt mobbade? Hur mår ni idag?

Jag blev mobbad nästan hela mellan och högstadiet, Jag blev även mobbad pga min reaktion var att gå hem från skolan när det var som värst. Så det blev en ondcirkel. 
Jag fick (och har fortfarande) en låg självkänsla, Jag känner mig ofta inte värd något. Jag har inget agg mot mobbarna men jag är oandrasidan väldigt snabb att försvara den sida jag anser är svagast om dispyter uppstår.
Jag träffade inga tjejer och det blev jobbigt när man började närma sig 30, när jag var 27 så råkade jag stöta på en tjej på nätet som mådde dåligt. Jag försökte hjälpa henne och blev tyvärr kär i henne. Jag försökte våga för första gången att ta stegen själv och inte vänta in någon. Och hon verkade svara på det, men effektivt blev jag utnyttjad av henne. Hon hade mig som en kompis men hon träffade andra killar och när jag kom på henne med den första så var jag dum nog att lita på henne. Hon bara smög bättre framöver, jag blev mer och mer misstänksam och ifrågasättande när det lades till nya killar på FB osv. Kortfattat hon gjorde nog allt hon kunde för att bli av med mig, men hon vågade inte säga sanningen att hon inte ville ha mig. När det blev ett faktum blev jag chockad och i panik försökte jag ta livet av mig... men först skrev jag det till henne. hon tog kontakt med mina föräldrar som tvingade mig in på akuten och i förlängningen psyk. jag blev desperat och bönade och bad henne tänka om, lovade att jag skulle göra vad som helst för henne. vi pratade lite ibland som vänner i någon vecka men varje gång jag visste hon skulle träffa sin kille så slog mina ångestattacker in och jag bokstavligen låg och grät som ett spädbarn. och jag blev arg på henne istället och kallade och anklagade henne för alla möjligasaker. sedan dess har hon inte hört av sig... det är drygt 4 månader sedan. jag äter idag venlafaxin och lamictal (för jag har misstänkta drag av borderline nu. Kanske haft hela tiden men det har definitivt blivit värre under den här tiden, och jag kan fortfarande ibland bli ledsen för hon gjorde som hon gjorde hela tiden. för att nästa sekund hata henne så mycket att jag vill ge henne ett riktigt helvete...och avsaknaden av respons (och främst att hon aldrig ens bad om ursäkt) fick det bara att eskalera och jag skickade kanske vissa dagar 10-15 romaner till henne med utskällningar och dom fulaste ord och försökte verkligen trycka på dom punkter jag visste hon skulle ta åt sig på i syfte att provocera fram något svar. tillslut blev det rena hot men inte ens det gav något... annat än att polisen ringde en dag och frågade om jag kände till en person med namnet xxxxyyyzzz och att hon ansökt om kontaktförbud och hon kände sig rädd osv.
jag vet inte hur det blir med det..  jag hoppas ivilketfall att lamictalet har önskad effekt (det har blivit stabilare, iallafall hittils känns det mer kontrollerbart). 
Men för att sammanfatta det känns som min självkänsla blev förstörd i skolåldern och pga det så fastnade jag för fel tjej för jag tror/trodde inte jag kunde få någon annan. och hon rev ner det lilla  jag lyckats bygga upp under hela 20 års åldern. så jag vet inte när eller om jag kommer få leva på riktigt, eller om mitt vuxna liv blev förstört av småbarns oförstånd.