Ni som blivit väldigt mobbade? Hur mår ni idag?
Hej TS,
Jag kände igen din historia från början, det här med att bli utfryst, mobbad och annat bullshit. Jag hade ångest och var deprimerad innan jag blev utfryst på gymnasiet pga min pappa har varit alkoholist i hela mitt liv. Min bror började även missbruka droger och dricka i tonåren.
Jag måste tyvärr åka till min gamla hemstad när jag ska besöka mina föräldrar (bara när pappa är nykter). Det har blivit lättare att åka dit ju äldre jag blivit och gått i terapi mot socialfobi, depression, GAD och äter medicin sen några år tillbaka.
När jag var yngre var jag väldigt blyg, sluten och en "duktig flicka". Idag är jag mer social men har problem med ilska för att allt gammal skit kommer till ytan, ganska ofta. Jag vet inte vad jag ska göra för att det ska gå över. Alltid när jag blir arg så tänker jag på bitcharna från gymnasiet. Jag kan inte ha kontakt med någon från skoltiden eftersom jag associerar ALLA personer med tiden i gymnasiet. Det är tråkigt för alla var inte elaka mot mig.
Som jag nämnde innan så har jag problem med ilska idag och jag kan inte lita på nån 100%. Alla mina pojkvänner jag har haft klagar på att jag är kall och öppnar inte mig för dem.
. Jag glömmer aldrig bort hur det kändes när jag tog studenten och när vi lämnade skolan för att träffa våra familjer som väntade på fotbollsplanen bakom vår skola. Jag började gråta (jag gråter aldrig framför någon) av lättnad och lycka när jag såg min bästa vän och mamma som väntade på mig och insåg att jag behöve ALDRIG gå tillbaka till gymnasiet igen. Jag har sett mina mobbare flera gånger sen jag tog studenten och i flera år kändes det som att jag blev 16 år igen när jag såg dem, men nu när jag har bättre självförtroende så blir jag inte "rädd" längre när jag ser dem.