Ni som blivit väldigt mobbade? Hur mår ni idag?

Är en man på 33 år som känner igen sig. 
Jag var väldigt öppen med min sexuella läggning i skolan och det var förmodligen mitt livs största misstag. 
I högstadiet så fick jag handlederna brutna, blen piskad med ett bälte, misshandlad upprepade gånger och kissad på.
Men det jobbigaste var att polisen inte tog emot anmälningarna, de hade bortförklaringar som att det var bara ett pojkstreck som gick överstyr, att JAG måste förstå att det är väldigt provocerande med att någon går ut med sin homosexualitet i skolan, speciellt i tonåren.
I gymnasiet så blev jag upptryckt mot en vägg och fick ekniv slagen i bröstkorgen, några meter därifrån står en polis och tittar på. (Jag fick ögonkontakt med honom), återigen så görs ingen anmälan. Det var då som jag fick reda på att han som höll ikniven hade en pappa som jobbade som polis.
Jag har försökt att få någon fom av återupprättelse men utan framgång. Senast som jag pratade med polisen om det här så var svaret att det är preskiberat så de kan itne göra något åt det utan jag får helt enklt lära mig leva med det.

Så ärren sitter kvar och jag perosnligen skulle intetveka på att köra över dom med bilen om jag fick chansen. 

Jo, det tog ganska många år innan jag ens slutade försöka med tjejer, (tror attag an ha sårat ganska många tjejer under den perioden). Men i dagens läge så är jag bara arg, vilket tar ut sin rätt på mitt privatliv. Jag är ganska svår att leva med eftersom att jag blir så jävla arg över småsaker. 

Men som polisen sa, jag får lära mig att leva med det, (Vilet då innebär att jag inte har dejuridiska rätten att gå ut offentligt utan att blimisshandlad). Undrar om jag saknar skyldigheter då också?