Ni som blivit väldigt mobbade? Hur mår ni idag?
Jag hade det nog bättre än andra mobboffer på det att jag aldrig trodde att det var mitt fel, eller att jag var värdelös. Det är ett självförtroende som jag alltid har haft. Jag tog också och klarade mig ur min situation genom att själv vara våldsam. Jag skickade två av mina plågoandar till sjukhus och mobbningen upphörde. Trots detta har trakasserier under åtta år satt sina spår.
Jag hade definitivt perioder efter skolan då jag skulle kunna ha slagit ihjäl mina gamla plågoandar om jag hade kunnat komma undan med det. Jag försökte aldrig ta livet av mig, men hade det kanske mer accepterade "manliga" självdestruktiva beteendet, som att köra fort utan bälte, stå nära när tunnelbanan kommer in, dricka som en sjöman, etc. Jag provade dock aldrig tyngre droger.
Efter ett par år så träffade jag min nuvarande fru, jag stadgade mig och nu är jag välanpassad och harmonisk. Det tog ett tag att bli av med bagaget, dock.
Jag tror även att mina erfarenheter har gjort mig till den jag är i lite andra hänseenden. Jag vet att mobbning är ett stort problem och att det måste bekämpas, vilket kan vara bra, då jag utbildar mig till lärare. Många vuxna anser inte att trakasserier är något problem, och det beror på att 90+ procent inte själva har upplevt det. Jag har även en hög grad av skepsis och tar vad folk säger med många nypor salt, speciellt om det är handlar om tillit "du kan lämna jackan här när du går ut och röker" och tenderar att utgå ifrån att de flesta är inkompetenta eller att de aktivt vill motarbeta mig eller mina intressen.