• Anonym

    Min sambo vill göra faderskapstest. Har jag fel??

    EnAnonumius skrev 2012-05-23 01:09:18 följande:
    Säger mer om din manssyn än männen du anklagar för att misstro kvinnan.
    Ge mig annan anledning till att begära faderskapstest än att mannen tror att det kan vara möjligt att man inte är pappan? Och om kvinnan säger att han är pappan, hur kan det inte signalera misstroende att inte godta detta?

    Bevisligen finns det kvinnor som luras om detta och är upp till varje ogift man om han vill ta kvinnans ord eller ej. Det är helt förnuftigt att begära faderskapstest för den som är osäker på sitt faderskap, men att påstå att det inte skulle signalera misstro mot en kvinna som angett honom som pappa faller på sin egen orimlighet. Man kan inte både ha fullt förtroende och kräva bevis.
  • Anonym

    Det vore annorlunda känslomässigt om faderskapstest gjordes på rutin för alla barn, till gifta och ogifta. (ekonomiskt tveksamt men dock). Jämför drogtester. Jag har inga problem med sådana som omfattar alla men jag skulle bytt jobb om min arbetsgivare fått för sig att begära det av mig ensam eller av mig som en av få, så länge det inte handlade om ett äkta slumpmässigt urval.

  • Anonym

    Jag kan definitivt förstå att man vill ha det gjort av rena principskäl. Det är lätt som kvinna att säga att han bara ska ha tillit men som kvinna behöver man ju aldrig vara i den situationen.

    Och även om det bland vissa är populärt att låtsas som att det bara är män som är otrogna så känner jag då ett flertal kvinnor som upprepade gånger vräkt ur sig att "en gång är ingen gång" eller som "hämnd-knullat" någon annan så fort de ens misstänkt att killen kanske varit otrogen (har en vän som t.o.m. skryter om hur hon gjort så mot flera pojkvänner, endast en av dessa vet hon egentligen säkert var otrogen mot henne först).

    Tänk då på att killen kanske har råkat ut för tjejer av denna sort tidigare och även om han litar mer på dig än han litat på någon annan så kan det vara svårt att släppa det där lilla gnagande allmänna tvivlet, misstron som kommer av att ha blivit bedragen av tidigare partners. Speciellt om det är något såpass allvarligt som ett barn som man ska ta hand om hela vägen till vuxen ålder.

    Att då ändå vilja vara 100% säker på att det är ens eget är egentligen inte så konstigt alls. Sen kan jag tycka att han borde ha sagt något tidigare och inte väntat tills efter barnet fötts, på sätt var det ju väldigt klantigt av honom (om det nu var en principsak).

  • Anonym
    Anonym (Ledsen) skrev 2012-05-22 18:25:12 följande:
    Jag blir så sjukt ledsen att jag faller i tårar.. Jag har liksom längtat efter det här med familjerätten på torsdag för att få klart alla papper och dela vårdnaden om vårt barn så att livet äntligen kan starta.

    Men nu bävar jag i stället för att gå dit då det känns enormt förnedrande att inför en okänd människa prata om sådana saker.

    Men allra mest att han inte litar på mig, det känns så jäkla jobbigt.

    Jag hade nog gått till familjerätten, sagt att han är pappan men att han inte tror på det utan att han tror att jag kan ha varit otrogen. Då är det ju han som får känna sig dum. Sen hade jag vägrat gå med på gemensam vårdnad, en sån nöt kan ju hitta på vad som helst i framtiden hade jag känt.
  • Anonym

    jag frågade min sambo vad han hade tyckt om jag frågade honom om han ville göra ett faderskapstest. Han svarade att han skulle bli skitsur och ifrågasätta varför han skulle göra det och han skulle givetvis undra varför han skulle behöva ta ett. Jag hade blivit lika sur om han hade krävt det. Men det är väl vi det....blir mörkrädd när jag hör hur många som tycker det är en självklarjet och borde dessutom vara obligatoriskt...what???

  • Anonym
    h8him skrev 2012-05-23 09:29:15 följande:
    Hur vet man att den är obefogad? Det är inte så att otrohet är något ovanligt och alla barn har inte den pappa de trott att de har. Jag kan inte se problemet med att låta pappan få bekräftelse. Mamman vet att barnet är hennes, har inte pappan samma rättigheter? Är han en b-figur redan innan barnet fötts?

    Men hon har ju t.o.m. kollat upp var man kan köpa test och sagt att hon är villig att göra det. Men det duger inte, utan ts måste gå till en socialtant och höra inför henne hur sambon inte litar på att han är pappan. Det räcker inte för honom att få sitt test, han bara måste göra det på ett väldigt kränkande sätt för ts.
  • Anonym
    Anonym (Man78) skrev 2012-05-23 09:13:22 följande:
    Det verkar som de flesta män som svarat på denna tråden ställer sig på mannens sida, men jag tycker nog faktiskt att jag får hålla med TS här. Känns ju väldigt märkligt att han efter så lång tid kommer på detta. Han har ju haft 9 månader att kläcka ur sig att han inte riktigt litar på henne, och det känns ju som det minst lämpliga tillfället att ta upp en sådan sak faktiskt. Eller har han gått i 9 månader och grubblat på om hon varit otrogen eller inte?

    Sedan kan man ju fundera på det här med statistik. Läste för ett tag sedan att många män är otrogna just under graviditeten, så om vi utgår från att TS är sanningsenlig så kanske det snarare är han som varit otrogen och tänker att "kan jag skulle hon ha kunnat".
    Det kan ju vara så att han funderat i nio månader på hur han ska uttrycka sig eller att han fått en fix idé om att han vill vara 100% säker.
    Men visst har du en poäng i att rädslan kanske väckts pga otrohet från hans håll.

    Jag tycker dock inte att det är konstigt att mannen vill vara helt säker, jag är helt för att alla män borde ha den rätten att få veta om det är sina barn de står inför att uppfostra.
  • Anonym

    Inte bara respektlös utan även en snåljåp också, vilket kap!

    Jag hade inte gjort testet. Blånekat, innan han gett en väldigt bra förklaring till varför han vill det. Ingen förklaring - ingen test.

    Är han orolig att jag skulle vart otrogen utan anlendingen skulle jag se det som han har grova tillitsproblem (eventuellt svartsjuka), och jag skulle antagligen lämnat honom (lättare sagt en gjort, men det hade varit min önskan). Han skulle behöva gå i terapi och arbeta på sin självkänsla.

    Eller något liknande..

  • Anonym
    cloudberry79 skrev 2012-05-23 09:45:12 följande:
    Självklart hade min man fått ett test, men sen hade jag skilt mig. Tillit är grunden till ett bra förhållande anser jag, litar han inte på mig så har vi inget kvar att säga varandra.
    Haha, rak på sak! Men helt rätt!
  • Anonym
    Millicent skrev 2012-05-23 09:26:38 följande:
    Självklart är det ok för dig att känna såhär TS! Jag tror de flesta kvinnor som har någon stolthet och kontakt med sina känslor skulle reagera liknande i någon mån.

    I och med att han vill ha ett faderskapstest så säger han att han inte är säker på att det är hans barn. Han är inte säker på att du talar sanning. Att få den typen av misstro riktad mot sig och dessutom offentligt förstår jag känns sårande. Jag skulle tänka "vad tror han om mig och vad gör han så att andra tror". För mig skulle det utlösa en förtroendekris i relationen och jag skulle se min partner med nya ögon. Både för att han ville agera på sina känslor av osäkerhet och lägga över en bevisbörda på mig istället för att bearbeta problemet och för att han dessutom vill utsätta mig för att inför andra anklagas för att ljuga om något då viktigt som vems barn det är.

    Observera nu att jag inte tycker att man ska hudflänga honom för att tanken dyker upp utan för hur han väljer att hantera det.
    Skitbra skrivet!
Svar på tråden Min sambo vill göra faderskapstest. Har jag fel??